Personligare

om att snart vara förbi den första mållinjen.

innan klockan hunnit slå fem sitter jag vid bordet med kaffet, datorn, frukosten och böckerna. sen skriver jag. och läser, medan alla andra sover. det har blivit mitt sätt att få tid på, de där allra dyrbaraste dropparna av tid då allting är alldeles tyst och jag inte behöver stänga andra ljud ute.
imorgon lämnar jag in den, min första uppsats på fem sidor, skriven av mig som tvåbarnsmamma. det kommer kännas stort, som en seger – den har jag skrivit medan barnen sovit, i sina sängar eller bredvid mig. medan barnen varit vakna och suttit i min famn.

den är mitt, alldeles egna bevis, på att jag fortfarande rör mig framåt.

0
0

You Might Also Like

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar