livet personligare.

syrener i en glasburk, på en pall som nattduksbord som skvallrar om gnistor.

i sovrummet står syrener och vittnar om sommar och jag dricker kallt mineralvatten
hela dagarna. förutom idag, för då stod jag i förrådet och packade om över trettio
flyttlådor varav sju innehöll klänningar jag samlat på mig med åren. nu är fem av
dem borta och resten rullar runt i tvättmaskinen eller hänger på tork. alla kanske,  
nån gång och bra att ha finns inte längre kvar, de har fått vandra vidare till någon
annan. och så även de kläder som bara blivit till dagboksanteckningar, det blir för
tungt att samla på den typen av minnen.

hela själen känns lättare trots allt som krävs av mig just nu. på kvällarna är jag så
trött att det värker bakom ögonen och på morgnarna känns kroppen tung och ovillig.
ändå känner jag…mer, av allt det som ger livet färg. jag vill så mycket igen. skriva,
plocka blommor, laga god mat och återigen öppna upp mig för världen och allt den
har att ge.

det har varit en turbulent tid, men nu är den snart förbi och jag är på väg tillbaka.
jag avsäger mig ingenting längre, jag tar tillbaka allt – allt som hör mig till.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar