personligare.

tack och farväl till allt som aldrig var till för oss.

 
det är en av de där längre sommarkvällarna. solen tar lång tid på sig att gå ner och 
vi sitter i varsin del av soffan med en kopp kaffe i handen. Ebbe-Lou kastar
koncentrerat ut alla sina leksaker ur korgarna och kvittrar för sig själv. vi lyssnar
på Håkan Hellström och fastän vi pratar med varandra är vi ändå ganska tystlåtna.
den första juli är det tre år sedan vi lämnade vår stad och det vi känner till. den första
juli har vi längtat tillbaka i tre år och den första juli är det tre år sedan vi försökte bygga
upp ett helt nytt liv.  
det gick aldrig helt bra för oss. i sanningens namn försökte vi kanske aldrig tillräckligt
hårt. vi flyttade med öppet sinne men slutet hjärta. och det säger sig självt att det blir 
aldrig riktigt bra så. 
vi provade oss fram på Stockholms gator, försökte göra dem till våra. tänkte att om vi
bara hittar ett hem vi verkligen älskar så blir det nog bra och köpte sekelskifte utanför.
om vi kanske bara ansträngde oss lite mer för att lära känna våra nya bekanta så skulle
kanske vår längtan hem till de andra stillas något. 
vi tog långa promenader och försökte övertyga oss själva och varandra om att det
Göteborg som vi lämnat fanns nog inte ens kvar så det är nog bäst att släppa taget nu.

men Stockholm blev aldrig vårt, sekelskiftet blev bara till en hållplats att skriva lite
historia på och vår hemlängtan gick aldrig över. ändå fortsatte vi säga snart, kanske
sen någon gång.

och mitt i det så gjorde livet som det brukar – precis som det vill och kastade omkull 
allting med nya möjligheter. sådana som inte går att säga vänta eller lite till åt, så vi
tackade ja och tog ett kliv rätt ut i allt och ingenting och bestämde att väldigt plötsligt 
och mycket snart är det här livet förbi.
för nu, nu flyttar vi hem igen. den första juli, samma datum som flyttlasset gick 
upp till Stockholm för tre år sedan, blir dagen då flyttlasset går tillbaka.
nu börjar livet, på riktigt.

12 kommentarer

  • Reply
    sandra
    16/05/2016 at 17:59

    Jag förstår att ni längtat tillbaka. Jag tycker att Göteborg är lite speciellt alltså. Hemtrevligt och mysigt. och hemstad är ju alltid hemstad. Lycka till :))

  • Reply
    hannah
    16/05/2016 at 17:59

    åh så fint. bästa göteborg <3 i höst tänkte jag eventuellt ta mitt pick och pack och flytta dit. om inte lund. men någonstans vilar alltid en längtan till göteborg i mitt hjärta. detta inlägget var som en påminnelse om det. så tack. och heja!

  • Reply
    Johanna
    16/05/2016 at 17:59

    Ett stort grattis till er!!! Vad spännande det ska bli att få följa med er tillbaka till er stad. Jag läste det lite mellan raderna för några inlägg sedan, men är så glad för er skull. Att våga ändra sig är bland det modigaste som finns tycker jag. Stor kram!

  • Reply
    Sandra
    16/05/2016 at 21:51

    Både jag och Hugo log när jag läste upp det sista du skrev, om att att våga ändra sig. TACK! <3

  • Reply
    Sandra
    16/05/2016 at 21:52

    Åh, jag vet precis hur det känns när ett sådant ögonblick dyker upp. Hoppas du fick och kände lite mer klarhet!

  • Reply
    Sandra
    16/05/2016 at 21:52

    Verkligen, Göteborg är alltid bäst. Och hemma likaså. Tack fina <3

  • Reply
    Anna
    17/05/2016 at 10:51

    Detta KAN vara det bästa ever. =)

  • Reply
    Sandra
    17/05/2016 at 12:07

    Vi kommer vara närmare!! <3

  • Reply
    anna
    19/05/2016 at 10:29

    Och vi kommer kanske att ses lite oftare!<3

  • Reply
    Sandra
    19/05/2016 at 10:30

    Ja!!

  • Reply
    Lund Johanna
    13/06/2016 at 08:14

    Nu har jag sträckläst en massa sidor här, allt jag legat back på äntligen. Du verkligen suuuuger in läsaren ska du veta!

    Och vad fantastiskt att ni får flytta hem och att det känns så rätt! Då kommer det bli hur bra som helst! Jag kan känna igen känslorna, av att ha ett annat hem. Nog för att jag tagit mig an Stockholm, det har jag. Men dalkullan i mig kommer alltid vara dalkullan i mig…

    Ha en fantastisk helg!

  • Reply
    Sandra
    13/06/2016 at 08:24

    Tack, en så jäkla fin komplimang. Ja verkligen, jag längtar så mycket att allting här har liksom tappat färg nu. Stockholm blev aldrig mitt, kunde inte alls ta det till mig. Förmodligen hade det sett annorlunda ut om jag gjort det men det gick liksom inte. Kanske för att jag aldrig riktigt velat egentligen. Kram!

  • Lämna en kommentar