Signe & Ebbe-Lou

Time is divided into two parts, before this, and after this.

Min lyckligaste, vackraste och mest förvirrande tid var när han föddes. Jag föll handlöst med bultande hjärta för honom medan jag försökte balansera mitt jag med min roll som någons mamma. Ibland flöt de två samman, ibland skar de sig.

Men det fanns inga handböcker, inga magiska råd, tips eller tricks. Det enda som hjälpte mig att reda ut allting var tid. Och att varje dag vakna upp och börja om, göra om, göra fel, göra rätt. Repetera, repetera, repetera. I så oändligt många dagar. 1 461 dagar, imorgon. För då fyller han fyra.

Fyra år. Vad är det egentligen? Ett ögonblick, en livstid. Allt på en och samma gång. Flera liv och flera dagar som inte varit den andra lik.

Ikväll hör jag hur han och Hugo tränar på alfabetet inne på hans rum medan jag sitter i vardagsrummet – B för Bergström, E för Ebbe. Han kan rita Hugos bokstav, sin egen och han kan forma min och Signes med ett snöre.

Och jag ska snart slå in En handbok för superhjältar och göra i ordning en födelsedagsbricka. För imorgon ska vi sjunga för honom och fira våra 1 461 dagar tillsammans.

Grattis till dig, min älskling. Grattis till oss. Jag är så glad att du finns. Du är utan tvekan det allra bästa som har hänt mig. Och värd varenda kringelkrokiga, snåriga väg jag någonsin hamnat på som lett mig fram till dig.

Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.


10
10

Liknande inlägg

4 kommentarer

  • Svara
    Linnea
    01/04/2019 at 14:40

    Du skriver så magiskt om båda barnen (och om allt runtomkring). Det är så himla roligt att få läsa. Jag har själv en väldigt ambivalent inställning till huruvida jag vill ha barn eller ej. Någon gång kanske. Men varje gång jag läser såna här inlägg hos dig slätas alla frågetecken ut. Det verkar finns så mycket och oändlig obegriplig kärlek i just föräldraskapet och du gestaltar det så fint.

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      09/04/2019 at 11:37

      Åh, jag förstår på ett ungefär hur du menar. Så som du beskriver det kände jag förr i tiden när jag läste “attvaranågonsfru” när hon väntade sitt första barn och sen den första tiden med honom. Tips, gör en stor kopp kaffe och gå bakåt i hennes arkiv och njut av vackra texter. <3

  • Svara
    Elin
    04/04/2019 at 16:42

    Så himla fint du skriver, som vanligt. Jag blir ofta väldigt tagen av dina texter ❤️

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      09/04/2019 at 11:32

      Så glad att du är här hos mig, Elin, tack för snälla ord <3

Lämna en kommentar