mamahood.

utan om, men och hur.

Det är en ny talang, det där –
att kunna klättra upp överallt.
Han briljerar hela tiden med den.
Tar sig vart han vill och är omöjlig
att stoppa.

Vänder jag blicken bort
så står det genast någon snart
på köksbordet, på en flyttlåda
eller på en stol.

Kränger sig upp
och det ser livsfarligt ut.

Jag kastar mig alltid efter
och lyfter ner sprattliga armar och ben
och en mun som missnöjt skriker högt.

Men så hände det här,
och jag förstod att ibland
så måste undantag ske.

Som när en liten ettochetthalvtåring
precis hittat till nybakta kokostoppar.

Med solsvettiga lockar i nacken
och med sandlådan kvar på händerna,
provsmakar han varenda en.
Tyst och högtidligt.

Och jag förstår
att det här är en del
av barnsligt logisk logik
att ta sig upp och ta för sig,
utan någon vidare eftertanke.

6 kommentarer

  • Reply
    Sandra
    03/08/2016 at 10:35

    Alltså, så jädrans gulligt! Och fint att ha det fångat på bild!

  • Reply
    Sandra
    03/08/2016 at 10:44

    Visst är han! Ja, väldigt glad över att jag hade kameran såpass nära att jag kunde ta den utan att störa projekt Kokostopp.

  • Reply
    Lund Johanna
    05/08/2016 at 12:09

    Men söööt. Och så lik dig tycker jag. Och ärligt, finns det kokostoppar så är det klart man ska ha kokostoppar 🙂

  • Reply
    Sandra
    05/08/2016 at 12:16

    Han är väldigt hälften hälften av oss båda, när folk ser honom får de väldigt svårt att avgöra om han är mest lik mig eller Hugo 🙂 och jag håller med om kokostoppar, det kändes mycket självklart 🙂

  • Reply
    Maria Riazzoli
    07/08/2016 at 10:42

    Åh så fin han e!!

  • Reply
    Sandra
    07/08/2016 at 10:44

    Tack snälla du! <3

  • Lämna en kommentar