Jul 2018

Vår julafton i Huskvarna

Vi tog tåget till Jönköping, istället för bil. Det blir roligt för Ebbe, tänkte vi. Och det blev det – för honom som fortfarande inte ens hunnit fylla fyra så är det mycket som fortfarande är spännande. Som att åka tåg, till exempel. För mamman, som blir åksjuk för ungefär ingenting, är det inte lika spännande.

Efter pizza på Cyrano, gnissel mellan mig och Hugo (vi blir som sämst när vi ska åka någonstans ihop) bestämde vi oss för att sänka garden och bara ha TV-kväll på hotellrummet med chips. Så hela familjen låg i dubbelsängen resten av kvällen och pratade och såg på julfilmer. Där och då kändes det som att vi svetsades ihop som familj, lite till.

Vi vaknade upp till en grå himmel på självaste julafton och efter frukosten var det dags att plocka fram finkläderna. Jag försökte hjälpa till men möttes av ett bestämt, nästan kränkt “mamma sluta, jag kan själv.” Jahapp. Okej. Och nästa vecka börjar du dricka bärs och flyttar hemifrån?

Den här kan inte själv, än i allafall. MIN LILLA BEBIS. Som fortfarande är en mammagris, tack och lov.

Vi åkte till Huskvarna, till Hugos bror och hans familj som vi skulle fira jul med. De hade pyntat fint.

Sigge fick både leksaker och uppmärksamhet.

Fina Caroline. En sån jackpot till svägerska.

Hugo och Jonas gick ut och åkte pulka med barnen…

…medan jag och Siggis vilade och drack kaffe…

…och beundrade drömlampan.

Jag hade flera små barnvakter tillgängliga…

…och Ebbe-Lou hade lekkamrater. Det känns så mycket i mig, när jag ser honom med sina kusiner eller sysslingar, att vi bor så långt ifrån varandra. Önskar att vi alla bodde närmare varandra så att de kunde leka ihop och bygga upp en ordentlig vänskap. Kanske får de ihop en sådan i iallafall. Hoppas.

Det blev mörkt och efter cirkus fem hundra “när kommer tomten” så kom tomten.

Vi försökte få dem att ställa upp på en bild. Det kan ha varit så att mitt barn var den enda som inte var riktigt med på noterna.

Det här värmer ju, alla kusiner som engagerar sig i en present som Rufus valt åt Ebbe – ett innebandymål och en innebandyklubba.

<3

Min man. The gigolo.

Och vips var julklapparna öppnade, osten uppäten, julklappsspelet förbi och dags för oss att åka till hotellet. En natt senare vaknade vi upp med den här lilla lussebullen. Redo att fira juldagen hos kusinerna med.

Och idag kom vi hem till vårt. Trött på julmat drog jag ihop en pasta med parmesan, valnötter, citron och basilika. Julen 2018 fick 10 av 10 men det är ändå skönt att den är förbi nu – startsträckan är alltid så lång att man nästan hinner bli färdig på vägen till finalen. Så nu laddar jag om för nyårsafton istället med fina kompisar, god middag och nyårslöften som man aldrig håller ändå men som ändå är glädjande i sig.

God jul, i efterskott!

9
9

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar