vardag

vi kanske ses, det finns en chans, på någon spårvagn någonstans

fredag och den så kallade fredagskänslan flyger ut genom fönstret nollfemtrettio. den 
där lilla, som är ungefär en meter hög, vaknar och blir nådigt förbannad när vi försöker
hindra honom från att smita ur sängen på egen maskin. sen fortsätter hans dåliga humör
för att han egentligen hade behövt sova en timma mer. 
klockan åtta har han somnat om och jag skyndar mig att ‘carpa’ som alla kallar det nu 
för tiden. för jag vet, att om jag inte tar den här stunden åt mig själv så blir det inga
mer idag. att sova två gånger om dagen, det har han slutat med.
innan han somnade rev han ut min garderob så när jag skriver detta och lyfter blicken
ser jag alla mina färgglada klänningar dekorera golvet. det stökiga brukar störa mig men
inte nu. kanske för att jag tycker så mycket om dem, allihopa. jag har inga plagg som ger
mig ångest där. allt jag inte längre kan bära har jag gett bort eller packat ner i en låda som
Hugo ställt i förrådet. det är bäst så, tänker jag, att bara ha kläder jag trivs i.
vet ni. jag vill mest säga att jag är lite lycklig just nu. detta flyktiga, svårfångade 
sinnestillstånd har äntligen landat hos mig och jag har på känn att det kommer bli
mer bestående väldigt snart. så det gör mig ingenting att fredagskänslan inte är här.
för jag tror att vi ganska snart kommer ha fredag varje dag.

fin helg, på er.
kram

Inga kommentarer

Lämna en kommentar