mamahood.

vi ska leva leva livet, vi tar allt, ja allt för givet.

från att varit fullt dedikerad till småbarnslivet, smutstvätt och bullbak till nytvättat hår,
örhängen och mascara på ögonfransarna. det är sådana kontraster i mitt liv, sådana jag
inte tror att jag hade klarat mig utan.

jag är inte gjord för att enbart vara mammaledig, det hade aldrig fungerat för mig. jag
behöver stressen och ångesten över att ha så mycket att göra att det nästan blir för mycket.
i många år har jag svurit och lovat mig själv mer av djupa andetag, njuta av stunden och
en sak i taget. men efter många misslyckade försök har jag släppt det.

jag behöver leva, göra, skapa. tack och hej till självhjälpsböcker och goda råd, jag vet var
mina gränser går. och de jag inte ännu känner till, de kommer så småningom att visa sig
för mig.

när jag är hemma med Ebbe-Lou ger jag mig på att städa, sortera, baka kakor, laga mat
och så vidare. alla hemmasysslor – hit me. Ebbe hänger på, antingen river han lyckligt
ut saker ur det ena skåpet medan jag viker och ordnar i det andra, eller så dammsuger
han medan jag dammar. när jag bakar springer han runt benen på mig, slår med bunkarna
mot golvet och ställer gärna upp och provsmakar.

när vi är hemma då väljer jag bort allt annat, då är det vi som gäller och jag gör bara
sådant där det finns utrymme för honom att vara med på ett hörn. skriver och publicerar
mina inlägg här, det gör jag när han sover middag och allt skolrelaterat tar jag när han
somnat. det är mycket sällan jag frångår det.

när Hugo är hemma åker jag på föreläsningar eller sitter för mig själv och redigerar bilder
eller skriver sådant jag längtat efter att få ner på papper. dricker  varmt kaffe, tar ett steg
tillbaka och samlar kraft och energi.

tänk om jag fattat att detta också var ett fullt värdigt sätt att vara mamma på med,
redan från början. är så glad, så tacksam gentemot mig själv som vågade hoppa på min
utbildning bara fem månader efter att Ebbe kom. att jag inte tvingade mig själv att bli
eller vara något annat än vad jag är. jag tror, i ärlighetens namn, att just det gav mig
möjligheten att bli den jag blev.


(rubriken kommer från Kents låt Egoist)

2 kommentarer

  • Reply
    hannah
    26/04/2016 at 14:20

    så väldans väldans fint. och klokt! heja dig och heja att vara dig själv. tycker också det är skönt att slopa självhjälpsböckerna och bara FÅ VARA. äntligen. stora kramar till dig. <3

  • Reply
    Sandra
    03/05/2016 at 10:31

    Tack snälla, Hannah. Visst är det verkligen så, att det är så härligt att hittat rätt och bara…bli. <3

  • Lämna en kommentar