vardag

173 ord.

imorgon börjar jag på universitetet. början på slutet. ett och ett halvt år och sen aldrig mer. det är svårt att sätta ord på vad som känns. kanske är jag nervös, förväntansfull, glad eller ledsen? kanske allt på samma gång. det är så annorlunda den här gången, för det är så tidsbestämt och med en tydlig slutdestination.

de flesta föreläsningarna hålls i en vacker byggnad vid Annedal. på vägen dit kommer jag kunna köpa mitt morgonkaffe på Linné, precis som förr i tiden när jag jobbade på ett fik där i krokarna. kommer äta lunch på långgatorna och passera Järntorget varje dag. vilken fin tillvaro ändå.

jag målade förresten om vardagsrummet igår. ett par timmar och några svordomar tog det. och sen såg jag att jag målat med nästan samma färg som i Södertälje. det var inte riktigt min mening, det bara blev. jag har till och med ställt möblerna på nästan samma sätt. Södertälje light säger Hugo och jag undrar vad det är med mig och vad det här ska betyda egentligen.

vardag

en liten dag i livet bara.

målar om en gammal pall jag hittade på Emmaus för så många år sedan att jag inte minns om det var jag eller någon pojkvän som bar den hem. klär den i ett tyg köpt en sommardag på söder och tycker den blev fin.

innan jag och Ebbe-Lou ska vara hos Jonna promenerar vi till saluhallen. jag beställer en cortado och en kardemummabulle. känner mig skör och kan inte ljuga när frågan hur är det ställs. mitt svar landar i en mjuk famn och ett samtal om igenkänning. där står vi och delar erfarenheter och i den stunden älskar jag livet. för det är i sådana ögonblick det är som bäst.

hos Jonna får Ebbe glatt plocka med allt. han vet vilka skåp man får röja i och jag älskar att det här är en del av min vardag. att kunna gå hem till min bästa, sitta på hennes köksgolv och prata på, medan min son känner sig som hemma där. jag går därifrån med en krukväxt hon inte längre vill ha. tänker att jag ska rädda den.

hemma. personligare.

sekunder, sekvenser, detaljer.

ofta blir det som mest fel innan det blir rätt. alla kombinationer utforskas just nu. vilka färger, vilka saker, vilken känsla. borde man ha rivit bort tapeterna innan, vad får väggarna att kännas mer grå än lila och så vidare. bristen på ljus gör det ännu svårare att avgöra.

idag är en av mina sista dagar som helt föräldraledig. från och med måndag tar Hugo vid och så balanserar vi så gott det går fram till den första mars, för då börjar Ebbe på förskola. precis en månad innan sin tvåårsdag och inga heldagar. känns lagom, vi börjar bli redo. han behöver mer och fler än mig. han behöver någonting annat. och jag behöver tid för att komma vidare.

jag vill så mycket, just nu. inspirationen finns där, lusten med. men jag är matt och försöker mest hänga med i vardagen. ta mig igenom den. äta en semla och se på något jag tycker om. måla nattduksbord med en film i bakgrunden.

vet inte vad det är. kanske är det alla omställningar. det har varit ett par turbulenta månader – flytta till Göteborg, läsa två nya kurser, starta upp en bokklubb, göra arbetsprov, gå på intervju, tacka ja, flytta igen, jul, nyår, tacka nej och tacka ja en gång till. ett föräldraskap som ständigt går igenom förändringar, en relation som kräver uppmärksamhet, en förskoleplats på det och en ny lägenhet att vänja sig vid.

jag är helt enkelt så jävla trött. så som man emellanåt också är ibland, bakom lite fina bilder på snittblommor och nybäddade sängkläder.

personligare.

may the bridges I burn light the way.

mitt sovrum är mörkgrått och jag vet redan nu att någon dag målar jag det en gång till – det tar tid att hitta rätt. ovanför skrivbordet har jag satt upp bilder ur en gammal Picasso-bok som Hugo haft och på skåpet står växter som faller ner över kanterna och gör det svårt att öppna. jag var sjuk fyra gånger förra hösten och försöker laga mat i mer färg. sötpotatis, blomkål, sparris blir en fin kombination på tallriken.

jag hör många prata om nyårslöften, mål och allt vad det är. jag har inga alls det här året. får jag önska mig någonting så är det mer struktur, ordning och hänsyn till mig själv. sova bra, äta bra, leva bra.

Ebbe-Lou har lärt sig säga kisse efter en helg hos sina kusiner i Huskvarna och gör sig hela tiden mer och mer älskvärd. ofta är hans kinder blossande röda, håret lockigt i nacken och de mörka ögonen så fokuserade. han är så vacker att jag inte hittar orden. och han är min. av alla dem som kunde bli så blev det han och jag är så glad, så tacksam, så lycklig för det.

egentligen skulle jag börjat läsa till Copywriter idag. men jag tackade nej i torsdags. vändningen var snabb men jag kom in på någonting annat. någonting som jag inte tänkt på att jag sökt, eftersom jag gjort det i fyra år och aldrig kommit in. blev så van vid att inte komma med, men så fick jag ett mail (alltid dessa mail) om att jag blivit antagen.

istället för att bli glad så blev jag ledsen. och för första gången på många år blev jag rädd, rädd för att välja fel. det var länge sedan jag stod och valde mellan två ting jag ville lika mycket. som skulle påverka mig, mitt liv och min framtid på två helt olika vis. efter fördelar och nackdelar vägda mot varandra, samtal med den ena den andra den tredje så bestämde jag mig för att tacka ja till Medie- och kommunikationsvetenskap. så istället för att ha en färdig titel om två år har jag istället en kandidatexamen om ett och ett halvt. och hela tiden nu tänker jag snälla, kära hoppas det blev rätt.

vardag

om de första sju dagarna.

det har gått sju dagar sedan nyårsafton och jag har knappt haft min dator framme. istället har jag målat om ett skåp vi hittat på blocket, ätit semlor och tittat på Girls. igår sågade Hugo ner granen i bitar och jag målade om sovrummet. jag har tagit ett stort och svårt beslut som fortfarande ger mig ångest men det känns hela tiden lite lättare och jag måste tro på att det jag valt är rätt. jag måste lita på att jag gjorde bra.

jag har några tankar inför det här nya året, några punkter jag hade velat formulera men de måste få ta sin tid innan de får bli till tecken och symboler. så länge sjunker jag in i bilder från en ett annat liv med ett sinnestillstånd och en känsla jag tror att jag äntligen är på väg tillbaka till – trivsamheten och att stå lite still.

personligare.

vi hinner ännu kasta konfetti och bada i glitter. om vi vill.

nästa år händer det något stort lovade jag Hugo, en sommardag på vita brädgolv. vad som fick mig att säga så vet jag inte. men jag gissar att det var en föraning om den vilja till förändring, som haft år på sig att växa sig stark nog.

den sortens vilja som röjer allting ur sin väg, som tvingar en igenom storm och annat otyg, därför att på andra sidan väntar någonting annat, som kallar på en. vissa saker måste bara göras, de går inte att förklara, de bara är, finns och kräver.

förändringar ber sällan om tillåtelse att bli.

förra året stod jag i ett kök i Södertälje och lagade mat med en bebis på höften. väntade in våra vänner och skålade klockan tolv.

det här året har jag stått i ett rosa kök, i Göteborg. måttat, vispat, blandat. vi har varit hos mina föräldrar och ätit tigerkaka, dansat med Ebbe och önskat varandra ett gott nytt år. sen gick vi hem till vårt. för ikväll blir det bara vi tre. vi lagar middag och i kylskåpet står en tiramisu jag gjorde för några timmar sedan.

det är så fint, så lagom. och det känns verkligen att en ny tid tar vid. Hugo och jag pratar om nya, kommande traditioner. om vad som är viktigt, egentligen. just nu är det att få anpassa allting till det som faktiskt är, till hur livet faktiskt ser ut och till dem vi är idag.

en stilla nyårsafton skrämmer mig inte, jag känner inte att jag missar någonting. för jag har börjat inse att livet har många kapitel. det har sagts tusen gånger om, jag vet. men det är först nu som jag har förstått att det finns en sanning i de orden.

att jag kommer hinna leva hundra liv under detta enda. att de kommer vara korta, långa, svåra, lyckliga och olyckliga. och att de kommer vara många och föränderliga. och jag behöver inte längre vara rädd. för tiden kommer räcka till, precis så som den är tänkt att göra, för mig.

allt som ska bli, det blir.

gott nytt år.

inredning

hej.

allt här är rätt. förutom djuren, vilka är vackra i sig, så låt oss hoppas att de inte är riktiga. takrosetten, stuckaturen och pardörrarna – herregud. fina lampor med, varenda en. tack till fina Linda på Volang för det här tipset.

hos oss rör det på sig hela tiden. jag är så glad att julen är förbi. inte för att jag blev stressad, alls, det här året. men därför att vi behöver tiden till lägenheten. vi har packat upp nästan allt och igår gick vi till Emmaus, som finns här i vårt kvarter, och köpte en läslampa. ikväll ska jag beställa väggfärg och fortsätta leta efter ett vitrinskåp.

vardag

god jul.

jag har bakat kola som aldrig stelnat,
gjort praliner och slagit in julklappar.

Ebbe har en ny skjorta och jag har en ny klänning.
i vardagsrummet finns en ståtlig kungsgran
som vi köpte på torget jämte oss.

jag klädde den ihop med Ebbe-Lou
som tog sitt uppdrag på allra största allvar
– att  ge mig julkulorna så jag kunde hänga
dem på grenarna.

det var fint. kanske en
av mina finaste kvällar
i hela livet.

nu är vi i Skövde.

vi firar först med Hugos familj
och imorgon med min.

jag lämnade en bukett blommor
på bordet i vardagsrummet,
som jag valt ut kort innan vi åkte.

såg solen vandra varsamt över dem
precis innan jag stängde ytterdörren.

imorgon kommer jag hem igen
och kan ge dem nytt vatten.

eftersom vi inte längre har
nästan ett helt lands avstånd
mellan oss och våra familjer.

God jul.

hemma. personligare.

vi har landat.

flytten gick som den gick. i helhet skulle man kanske kalla den helt okej. i vilket fall är det över nu och i skåpen står glas och tallrikar. i garderoben hänger mina klänningar och Hugos skjortor. köket är rosa och mina växter är trötta. tror att jag har övervattnat några och ett par andra har jag nog inte vattnat alls. det är ingen fara.

de senaste två morgnarna har jag och Hugo vaknat med lättare hjärta än på många år. vi trivs. det är mycket som behöver göras här, men vi trivs. det här är en bra plats för oss och vi upprepar det ofta. vi har hamnat rätt, det känns så starkt i oss båda två.

Ebbe-Lou, sover återigen hos oss därför att jag tänker att en liten som precis flyttat kan behöva vara nära sina föräldrar. särskilt på nätterna. han väckte oss klockan sju idag. stod i sin säng och krävde att vi skulle gå upp. jag fick ligga kvar medan de gjorde kaffe som ställdes på mitt nattduksbord. Hugo slog på radion för första gången på månader och jag satt i sängen med mitt kaffe och hörde hur de gjorde smörgåsar och hur den lilla sprang snabbt över det knarrande brädgolvet.

Hugo pussade oss båda hejdå runt åttatrettio-någonting och vår första vardag härifrån var igång. jag packade upp kartong efter kartong fram till klockan elva, då tog jag Ebbe-Lou med mig för en promenad ner till Alkemisten. jag drack en cappuccino och med Ebbe delade jag en kanelbulle. kändes fint att ha något så bra så nära.

och jag inser nu, när jag skriver dessa rader, att för första gången på åtta år känner jag mig äntligen hemma. som att jag har landat. inte i något vackert för stunden, inte i något jag snart ska lämna. utan här, i vårt hem, på vår plats. i min stad.

vardag

några korta

– han fyller år idag, min Hugo. men vi firar inte för att vi har flyttkartonger att fylla. vi hinner inte, säger han, jag vill göra det en annan dag. så då gör vi det. men i kylen står ändå en öl jag vet att han tycker om och i skafferiet finns det kanelbullar.

– i lördags tappade jag bort hela min nyckelknippa. ringde så många samtal på måndagen att halva morgonen gick åt. det tog al dri g slut. och när det väl gjorde det hade jag en kvart på mig att ta mig till BVC. huurra. på eftermiddagen ringde det på dörren – en trevlig person hade hittat mina nycklar och ville lämna tillbaka dem. vad i hela världen var oddsen för det?

– vi skrev på kontraktet för lägenheten i måndags. tidigare har vi bara haft ett muntligt godkännande att gå på. men nu är det klart, färdigt, över. på lördag flyttar vi till Wieselgrensplatsen. tillbaka till Hisingen, närmare min familj och till ett område som både jag och Hugo känner väl till sedan innan. nu ska vi bara få ihop det sista, sen flyttar vi på lördag.

– jag har ett relativt tunt bildarkiv för flyttkartonger från Clas Ohlson är kanske inte det ljuvligaste jag vet. det är ganska svårt med orden just nu med. så det blir kanske lite tyst här ett tag. eller kanske inte. vi får se.