mamahood.

ett hej och två fina barnböcker

det bara slog om för ett tag sedan och jag började må…ungefär som vanligt. nu gör jag mer igen, men tar fort ett steg bakåt om jag börjar känna att det behövs. men det är bara när det händer som jag kommer på att jag är med barn för annars så har jag…börjat glömma bort det. eller jag tänker inte på det särskilt ofta nu när jag mår bra igen. i ärlighetens namn tänker jag inte mycket alls för tillfället, hjärnan har blivit bra mer långsam. tröttare. i morgon går jag in i vecka 13.

i brevlådan landade häromdagen två nya böcker åt Ebbe-Lou. eller kanske var de lite mer till mig –  Pojken och havet och Djur som ingen sett utom vi den första handlar om en pojke som inte kan se och som funderar på hur havet ser ut. det är en långsam bok med vackra formuleringar och en viktig underton.

den andra är en diktbok med ett fint djup i form av flera olika karaktärer som känner lite mer. den är kanske något svår men jag älskar den. för språket, för fantasin och för känslorna den öppnar upp för att tala om eller tänka på. Ebbe är för liten för det sista, men han tycker om att lyssna när jag läser och prata om bilderna.

så är det egentligen lite med den andra boken också, men jag vill så gärna ge honom tillgång till böckernas värld så tidigt som det bara går. till en värld med flera olika dimensioner, så jag börjar samla nu och så får vi ta allting allt eftersom.

1
mamahood 2.0

det första ultraljudet.

jag går på buss 25. det är så varmt. jävla september, kom igen. ge mig kalla vindar och kyla som får mig att huttra. jag är inte bra med värmen, den är så kvävande. vid Domkyrkan går jag av. där står han och ler mot mig. han kommenterar min röda stickade tröja och min gula kjol. säger att jag syns, att jag är så fin i färg.

hand i hand går vi förbi Magasinsgatan och uppför Kungsgatan. idag ska vi träffa vår barnmorska och göra det allra första ultraljudet. Linda, som redan ringt och påmint mig, står i receptionen. jag kan nog aldrig förklara hur det känns att möta en av sina bästa vänner på en sådan här plats så jag nöjer mig med fint, bra, tryggt.

vi pratar en stund och sen är det vår tur att gå in till Lena. jag tycker om henne. hennes röst är mer än vänlig, den klingar liksom snällt. och hon lyssnar på mig när jag förklarar och berättar om det som är viktigt. Hugo sitter bredvid och säger inte mycket alls – det är vi som väntar barn, men det är min graviditet.

Lena släcker ner och slår på skärmen på väggen. jag lägger mig på britsen och drar upp tröjan så att hon kommer åt magen som nu ska synas noggrant. vi ser nästan med en gång att hjärtat slår och att den lilla rör på sig där inne. Hugo går fram och tittar, han är glad och säger titta vilken liten rackare, och redan igång! kommer bli precis som sin storebror!

jag blir mycket mer tagen än vad jag trodde. där inuti min livmoder, som ser ut som ett hjärta, finns det något litet som kan bli precis lika stort och fantastiskt som Ebbe-Lou.

efteråt går vi till Brogyllen och äter lunch. vi tittar på bilden fick med oss och säger inte särskilt mycket. vi flyttades fram ett par dagar och räknades om till vecka 10 istället för vecka 9.

jag återgår till mitt och Hugo till sitt. jag sätter blommorna i vattnet och klär på mig en klänning som inte sitter åt någonstans. tittar på min mage och försöker förstå vad jag såg för några timmar sedan.

i brevlådan kommer ett litet paket med en tröja till Ebbe. jag hänger upp den bredvid den i storlek 54 som jag köpte dagen efter att jag fick veta att vi förhoppningsvis ska bli en till i vår familj. nu hänger dem där och väntar. den ena på vintern och den andra på våren.

7
mamahood 2.0 personligare.

om det som är.

 

jag fortsätter äventyret på min flotte. jag är mycket mer klar i huvudet nu och tillbringar den mesta tiden i vardagsrummet. illamåendet håller mig fortfarande alldeles still men det är överkomligt så länge jag kan läsa, tänka, drömma och skriva. Ebbe-Lou verkar tycka det är ett bra arrangemang – att jag inte kan röra mig någonstans och att han kan krypa ner under täcket hos mig hur ofta han vill.

i vanliga fall röjer jag runt här hemma och han brukar hänga på så gott han kan. att jag inte längre är i ständig rörelse tycks falla honom i smaken.

igår när han vaknade ville han inte gå till förskolan. stanna med mamma sa han och jag lät honom. kursböckerna förblev stängda och han fick gå runt i pyjamas nästan hela dagen. han kommer gå i taket tänkte jag när rastlösheten når honom. men jag hade fel. han var tillfreds. byggde koja under täcket, lekte med sina bilar och låg i min famn och tittade på barnkanalen.

det är annorlunda den här gången. mitt humör mörknar något av denna ständigt påtvingade stillhet, men jag vet att det går över. det kommer inte vara så här för alltid.

och så är det inget som blir riktigt lidande heller, inget som måste stanna upp – jag får ett fint stöd från universitetet och har fått lov att skriva allting ensam. jag behöver inte skriva en rad i grupp. vad gäller närvaro vid seminarier har mina två handledare gett mig samma svar; vi tar det sen, när det blir aktuellt, oroa dig inte. så jag har inte behövt ge upp någonting, bara hitta nya sätt, förklara och vara ärlig om hur hur landet ligger.

jag äter nästan bara färdigrätter och nutella-mackor. gör egen lemonad och är inte särskilt kreativ. jag låter kameran vila på skrivbordet för jag vet att i varje bild jag tar fastnar illamåendet, precis som när jag var gravid med Ebbe-Lou. än idag kan jag inte se på de bilderna utan att en våg av illamående faller över mig. så jag går bakåt, till tider då hjärtat var någorlunda helt och jag var fri att röra mig hur som helst. till bilder som lovar och påminner om att det som är kommer att bli någonting annat.

lite mer än nio veckor har vi passerat nu, jag och den allra minsta. och om inte många dagar alls får jag förhoppningsvis se ett litet hjärta ticka på en skärm.

6
personligare.

jag längtar.

jag längtar efter snön, efter frosten som förseglar allting likt ett tunt lager socker. efter en varm kopp som värmer frusna händer och varm choklad som rinner ner i magen. jag längtar efter isfrusna vattenpölar att ställa mig på och höra hur de krasar försiktigt under skorna. efter vantar, mössor och halsdukar.

jag längtar efter de hejdlöst tråkiga och lamslagna dagarna som kommer efter julafton, att promenera i solnedgången som kommer alldeles för tidigt och efter att få dra Ebbe i en pulka. jag längtar efter nybakta kanelbullar och att köpa julklappar. efter känslan av att snart är någonting slut men snart börjar någonting nytt.

jag längtar efter de första knuffarna inifrån magen och jag längtar efter att ta fram alla kläder i storlek 54. jag längtar efter Ebbes blossande kinder i vinterkylan och att stå med honom i famnen och se på snöflingorna som faller.

jag längtar efter att vakna till doften av nybryggt kaffe och långfrukost, efter att gå upp tidigt och steka pannkakor. efter knubbiga bebishänder och en liten nacke att hålla handen under som stöd. efter morgonsolens strålar som letar sig förbi minusgraderna, efter det första tunna lagret snö. efter tomtebloss och julgranar.

jag längtar efter slutet på januari, mitten på februari och början på april.

8
mamahood 2.0 mamahood.

strössel och hokus pokus

jag tänkte att jag skulle stå emot det den här gången. illamåendet, tröttheten. med ren viljekraft kommer det att gå tänkte jag naivt. åh så fort man glömmer det som varit. ibland alldeles för fort och alldeles för lätt. sängen, ibland soffan, är återigen min flotte på det dundrande havet. jag ligger blickstilla och fokuserar på en enda punkt länge. rör mig försiktigt, allt för att inte reta upp min kropp. Hugo är den som leder oss alla framåt nu, han bär oss på sina axlar. och allt jag kan göra är att ligga på min flotte och se på.

Ebbe-Lou har funnit sig snabbt i vår nygamla vardag – han springer glatt in på förskolan och kommer hem med nya ord. idag ställde han sig i sängen och trollade för mig. han välte en hink med leksaker upp och ner, sa hokus pokus och tada!

i tisdags, eller kanske i onsdags, kröp han in under täcket hos mig i soffan och somnade i min famn. jag njöt länge av små snarkningar och en sovvarm liten nacke mot min näsa.

det där barnet är mitt ljus i vardagen.

häromdagen när jag hämtade honom gick vi av vid Kungsportsplatsen för att äta mjukglass med strössel på. han satt på egen stol och åt noggrant upp allt i bägaren. ändå hade han regnbågsfärgat strössel på byxorna, på magen och på armarna. händerna och kinderna var alldeles kladdiga av glass.

jag tänker mycket på hur mina graviditeter lamslår mig och på hur lång tid det tar innan det äntligen är över. häromdagen gick jag in i vecka åtta och jag hoppas på att den här gången  höra till skaran som ‘mådde dåligt till vecka 12 och sen var det bra’. för tillvaron som är nu, den är knappt uthärdlig. så här vill jag inte leva.

men eftersom jag vill ha det här lilla livet har jag inget val, utan jag får kapitulera och snällt följa med på färden hur den än ter sig.

och acceptera att det är så här det är för mig att få barn. att jag måste vara beredd på att satsa mycket, nästan allt. något min mamma klargjorde för mig i torsdags, när jag satt och hängde med huvudet och hon sa Sandra, inga barn kommer gratis.

nej, de gör de sannerligen inte.

7
mamahood 2.0 mamahood.

vecka sju.

när Hugo gick på semester gick Ebbe på tvåårstrots de luxe. vi var helt utmattade vissa kvällar och bara stirrade rätt in i väggen. det var s å svårt. vad vi än gjorde så fungerade det inte. men så över en natt kom han igenom den fasen och ut på andra sidan som en liten sol. tålmodig och lättsam. det eviga livet med barn – ingen period varar, på gott och ont.

men det som hänt nu kunde inte komma lägligare. min medicin mot illamåendet hjälper men inte helt. skulle mer vilja säga att det lindrar. dessutom är jag konstant trött och känner mig väl inte på topp. men Ebbe verkar inte ta någon särskild notis kring det hela. han håller sig mest omkring mig och leker där jag är. pussar och ropar UUUUUPP när han vill något och parkerar sina bilar på min mage. världens bästa, finaste, lilla människa.

det är ju inte så att vi inte gör någonting alls. vi gör smoothies, ser på film och ibland går vi ut och äter lite glass i solen. men det är när Hugo kommer hem som det blir riktigt roligt – när de går ut och leker ordentligt.

nästa vecka börjar han på förskolan igen, jag ska läsa till en tenta som jag inte hann skriva förra terminen. då får han leka med andra barn och göra lite annat i ett par tre timmar om dagen. jag tror det blir bra så, med en mjuk start.

idag går jag förresten in i vecka sju. jag och mini har lyckats hållt ihop en vecka till, hurra. jag kan inte äta kött längre och inte heller dricka kaffe. det enda jag vill ha är mineralvatten och frukt. igår åt jag upp en hel vattenmelon. jag drömmer konstiga saker hela nätterna och har redan börjat gå upp och kissa fler gånger per natt. allting börjar så mycket tidigare den här gången än när jag väntade Ebbe. det är nästan så jag börjar undra om det är fler än bara en där inne.

5
recept och sånt

rabarber, mandel, honung

 

när vi var i Skövde fick vi med oss ett gäng rabarber från grannarna till mina svärföräldrar. jag frös in hälften och på resten gjorde jag kräm med hallon och sockerkaka med mandel och honung efter det här receptet .

jag gjorde inga större ändringar förutom att jag inte bröade formen med mandel och hade rabarber på toppen. ångrade dock i efterhand att jag inte delade dem i mindre bitar och blandade ner i själva kakan men det kan jag ju prova en annan gång. jag penslade inte heller kakan med honung, helt enkelt för att jag missade sista raden. snabbt ska det gå.

receptet? varsågoda:

ingredienser
– 100 g osaltat smör
0,75 dl mjölk
0,75 dl flytande eller fast honung
2 st ägg
2 dl strösocker
1,5 tsk bakpulver
3 dl (180 g) vetemjöl
1 dl rostad och riven mandel
smör och flagad mandel till formen
1 dl fast eller flytande honung


gör så här
– s
mält smöret i en kastrull. tillsätt honung och mjölk, låt svalna.
– vispa ägg och socker fluffigt med elvisp.
– sikta de torra ingredienserna genom en finmaskig sikt.
– tillsätt mandeln och rör försiktigt ner allt i äggvispet.
– tillsätt smör- och mjölkblandningen och rör om.

– smörj och strö flagad mandel i en form som rymmer 1 ½ liter.
– häll i smeten och grädda i mitten av ugnen 175 grader i cirka 40 minuter.

– stjälp kakan ur formen och låt svalna.
– värm honungen tills den är rinnande och pensla på allt över kakan.

 

2
inspirerande hem

drömhuset

Stadshem förmedlar just nu ett litet hus och jag förstår inte hur man skulle kunna vara annat än lycklig här. det är perfekt och jag skulle tagit det direkt med inredning och allt, om jag kunde.

barnrummet är helt otroligt, som något taget ur en sagoscen i skogen. och den övre hallen i trä är också en favorit.

alla detaljer känns så omsorgsfullt utplacerade och utvalda. det är väl ungefär den känslan jag själv försöker få till här, och att allting på något vis ska hänga ihop. vilket är definitivt enklare sagt än gjort.

ibland tänker jag att det vore tacksamt om någon kunde komma hem till oss och göra en makeover med alla saker vi redan har. liksom ta över allting som har med inredningen att göra och hjälpa mig att se på allting med nya ögon. ja, jag har nog kört fast lite och ja, tålamodet börjar kanske ge med sig lite.

4
hos oss livet mamahood 2.0 mamahood.

ett, två, tre.

– jag har väntat länge på olivkvistarna och tog alla som fanns i butiken förra veckan, tillsammans med en trött dahlia och ett par blodtoppar. skyndade ner dem i en glasburk utan att dra bort alla små blad som hamnade under vattenytan. man kan inte vara ett proffs jämt.

– i lördags kom Malin och Jonathan över med tvillingarna, som fyller två nästa månad. Ebbe var överlycklig men övertrött. han skrek och härjade för glatta livet tillsammans med de andra två. men man såg på ögonen att han var helt slut egentligen, för det är vad man blir när man varit vaken i 16 timmar och vägrat sova middag. jag fick natta honom i min famn, vagga honom precis som när han var liten. han protesterade med slutna ögon men somnade bara ett par minuter senare och sov hela natten.

– jag mår katastrofalt. Hugo kom hem tidigare idag för att vara med den lilla. men från och med imorgon blir det bättre – jag har pratat med barnmorskan idag, som ordnar Lergigan comp åt mig att hämta ut. jag fick en bra känsla när jag pratade med henne, ser fram emot att få komma dit på besök i september. en av mina äldsta vänner arbetar i receptionen på en barnmorskemottagning, så hon satte genast igång med att boka in mig på inskrivning och ultraljud så fort jag fått ett plus. så vansinnigt fint att få dela den här graviditeten med henne även på det här sättet.

5
mamahood 2.0

vecka 6 och ett vallmofrö till hjärta

35659138246_a9d5d18696_h

jag är fortfarande gravid och går in i vecka 6 idag och hittills mår jag bra. trots illamåendet som slog till rejält idag, trots att jag är lite mer trött än innan och trots att jag har börjat känna av foglossning vid höfterna.

i regel tänker jag inte särskilt mycket på det, vilket inte är så konstigt – det är ju inte så mycket än. och jag vet ju inte ens om jag kommer få behålla det. vecka 6, som sagt, det är ju knappt någonting. jag läste dock att det är runtomkring nu som hjärtat börjar slå, hjärtat som inte är större än ett vallmofrö. så kanske är det väl mer ändå.

10