personligare.

en sommarkväll med william morris och pinchos.

när vi var i Skövde lämnade vi Ebbe-Lou en kväll med sin absolut bästa kompis – faufaa, för att gå ut och äta. vi hade bokat ett bord på Pinchos men vi var lite tidiga och jag hann in i en butik precis innan stängning och hittade ett kuddfodral som fick det att vända sig i magen av glädje. är det inte märkligt? att en pryl, ett litet tygstycke kan ha den effekten på en?

om det inte vore så fasansfullt dyrt med William Morris-tapeter skulle jag tapetserat om hela lägenheten för länge sen. men det lönar sig inte i en hyresrätt och så tänker jag att det vore fruktansvärt att, vart man än bor – inte få måla om när andan faller på och vara tvungen att leva med en och samma tapet år ut och år in, bara för att den kostat så mycket.

i vilket fall hade vi en fin kväll, vi beställde in nästan för många rätter, som vi delade på och pustade mest ut efter all sol vi fått i oss under dagen. det var kanske inte den mest romantiska kvällen i livet men den var ändå en av de bästa vi haft tillsammans den här sommaren. det måste inte alltid vara stråkkvartett och passionerat hångel. jag tycker så mycket om att umgås med Hugo ändå och särskilt de dagar då jag är lite disträ och lite matt finns det inget bättre sällskap än han. min älskade klippa.

0
hos oss

om en liten skål och om att vara hemma igen.

det har varit så hög efterfrågan på den här servisen att jag bara lyckats få tag på några tallrikar i taget, förutom de jag fick när jag fyllde år. så när jag gick förbi Artilleriet för ett par dagar sedan ryckte jag snabbt åt mig den här lilla skålen. den enda som fanns kvar.

vi kom hem igår, förresten, och ingen är gladare än jag. jag har hunnit köpa blommor att ha på matbordet, gjort om lite i sovrummet, lagat pastasallad och i förmiddags fyndade jag lite finfint porslin här ute på Hisingen. och påbörjat redigeringen av alla bilder jag tagit, under de här dagarna, har jag också. – jisses så många det blev.

men ja, hemma igen och jag är så glad för det att jag inte kan uttrycka det med ord. vårt hem är sannerligen världens bästa plats.

0
livet

i gula sandaler och en mörkblå kjol.





ungefär så här ser våra dagar ut i Göteborg plus en lekplats eller något mer Ebbe-vänligt till på det.

och det räcker bra så, en sväng in till stan, lite gott kaffe, kanske en bra lunch någonstans samt en glad unge är sånt man kan komma ganska långt med.

särskilt om den minsta av oss somnat i vagnen, för en gångs skull, och vaknar på ett strålande humör. måste ha varit för att det vankades kanelbullar, tänker jag.

1
personligare.

i ljuset.

jag ska skriva, jag ska säga, jag ska göra.

men jag gör
ingenting
alls.

min blick vandrar bort,
sinnet ännu längre.

vad säger man
när allting
är

bra?

och allt
som inte är

det bryr jag mig
inte längre
om.

jag har tappat bort
ett par nycklar.

vi har inget sommarhus,
ersättningsbussarna är överfulla,
jag har inget körkort.

och inte heller någon examen
förrän nästa år.

jag har brutit upp
med människor

som jag saknar.

men ändå
somnar jag gott
om kvällarna.

ändå

är allting

bra.

som om jag fått ordning
på det där verktyget,

på det som ska prioritera,
sålla, gallra, sortera

så att min blick
kan få vandra bort
till en färgexplosion

och stanna

där.

3
hemma.

två nya tavlor och om vad vi gör i Skövde

det känns som att vi klär allt en sommar ska kläs i, men i dubbla eller kanske till och med trippla lager. Ebbe-Lou tar av sig alla kläderna och springer tvärs över gräsmattan, när han somnat grillar vi och ikväll plockade vi bär hos grannen mittemot. vi har varit i Lidköping och jag har bakat en sockerkaka. den lilla ropar FAUFAAA så fort han slår upp ögonen och har börjat säga äckklih åt allt som inte faller honom i smaken.

innan vi åkte fick jag veta att jag blivit antagen till fortsättningskursen i Medie och kommunikationsvetenskap och när jag kommer hem ska jag sätta upp några krokar åt mina nya tavlor jag hittade på Emmaus förra helgen. tavlor som Malin  hjälpte mig bära hem. tänk, vad det kan löna sig med vänner några hus från ens eget.

men först, först ska jag ha ett par dagar till här borta och se sommaren igenom ögonen på en liten tvååring, kisa mot solen ur en solstol och njuta av att jag inte behöver packa ner eller upp en enda flyttkartong.

3
personligare.

jag, lite sommarplaner och ett par funderingar om kroppen.

imorgon åker vi till Hugos föräldrar i Skövde. vi ska bada, jag ska fortsätta läsa mina böcker och vi ska dricka kaffe i trädgården. jag ska gå med Charlie i skogen och vi ska åka ut på vischan och fynda på loppisar. vi ska ha sommar, i all sin enkelhet, på det allra finaste vis.

och jag, jag har en ny bikini som inte alls döljer den uttänjda huden på magen som graviditeten lämnade efter sig. hud som jag tror aldrig kommer se ut som den gjorde förut. ibland sörjer jag den, magen så som den var, men det är bara ibland. och för Ebbes skull måste jag lägga kroppskomplex åt sidan – de kan inte vara i vägen för en dag på badhuset eller stranden.

jag försöker tänka att min kropp är min kropp, och att den bara angår mig. att hur den ser ut inte är lika viktigt som vad den kan göra, vilket är massor.

och egentligen har inställningen till den blivit mer avslappnad efter att jag fick barn, vilket på ett sätt är märkligt eftersom den är så annorlunda nu med alla de bleka bristningarna på både låren och magen.

på sätt och vis har den gått tillbaka till det den en gång var, men med vissa ärr. det syns att den är använd, kroppen. inte förbrukad men använd. ändå tycker jag om den mer än någonsin.

4
inspirerande hem

tavlorna, köket – allt.

 

bilder via Bjurfors

aj. så fint.

kan tänka mig att resten av bilderna, som ännu inte släppts, är precis lika ljuvliga som dessa.

tycker så mycket om det gröna köket, de öppna hyllorna och diskhon framför fönstret. och alla detaljer! det känns så ombonat och ser så omhändertaget ut.

älskar älskar älskar det.

1
livet

frukost, rabarber och några andra detaljer.

– sinnet känns mestadels lätt. jag har läst sju böcker på tre veckor och tyngden innanför bröstet har lättat. vissa morgnar vaknar jag och är på dåligt humör men det går fort att ta sig i kragen nu för tiden. en tidig morgon bestämmer vi oss för att fylla köksbordet med allt som är gott till frukost och går till affären, Ebbe-Lou har fortfarande pyjamasen på sig.

– han vräker ur sig så många nya ord som inte vi har lärt honom utan som han måste ha snappat upp på egen hand. nu bygger han ihop meningar på två, tre och fyra ord och när vi promenerar på Magasinsgatan håller han mig hårt i handen. han tittar upp på mig under kepsen och på bussen sitter han i mitt knä och säger bada! när han ser vattnet vi åker över. när vi går av ropar han hejdå åt människor vi inte känner och vevar med med hela armen till farväl.

– det är så varmt när jag möter Linda att jag måste ta av mig strumpbyxorna, nu direkt på en gång. så där står jag på Grönsakstorget och lirkar av mig dem med så mycket stil jag kan medan hon ler och skakar på huvudet. en cortado på is och havremjölk med rabarber och vaniljkräm i mitten på tvinnad surdeg. vår vänskap sträcker sig flera år tillbaka, till tiden då vi stod på Volvo och monterade bilar ihop. vilka tider, vilka liv.

– om två dagar vet jag hur hösten ska se ut – ingenting är någonsin självklart när man står på fristående kurser. för ett par månader sedan hade jag varit orolig men den här gången känns det ingenting alls. det blir som det brukar – det blir som det blir, helt enkelt.

3
hos oss livet

en pion, en trädgårdsros och några fynd som kom med hem i lördags.

vi stannar på Hisingen hela helgen, varför minns jag inte, och kryssar mellan ett par secondhand-butiker. jag går i förväg för att få några minuter ensam, sen kommer Hugo med Ebbe som ropar mamma så fort de kommer innanför entrén.

jag gör mig genast synlig och tittar samtidigt blixtsnabbt igenom utbudet och tar tag i det som fångar min blick mest. synar vasen, kjolen, muggen och skyndar mig till kassan medan jag småpratar med Ebbe-Lou.

det här är det nya livet med barn; allt går i ultrarapid och man lär sig att göra flera saker samtidigt och att prioritera fort. ibland blir det svettigt men det är okej, det kommer inte vara så här för alltid.

vi svänger in till Alkemisten på vägen hem och när vi går därifrån gläder jag mig åt att jag gift mig med någon som tycker om att göra ungefär samma saker som jag och att vi kan röra oss mellan så många olika samtalsämnen. vi har sällan tråkigt ihop och jag värdesätter det.

tänk att det skulle bli så rätt den där septemberdagen för snart fem år sedan.

6
kläder och sånt

en klänning, en försiktig tvååring och lördagsplaner.

så var de hemma och allting har återgått till det normala. det är rörigt, jag sov inte hela natten igenom, golvet har repats och jag blev precis utskälld av en tvååring som inte fick trycka sin smörgås mot min dator. trots det tycker jag det är skönt att de är tillbaka, vi hör ju ihop, vi tre.

Ebbe satte dock inte foten innanför dörren innan han dragit fingret över en av de målade golvbrädorna och försäkrat sig om att han inte fick någon färg på sig. tycker den gesten sa ganska mycket om oss och vår tillvaro hehe.

idag klär jag mig i en av mina nya favoritklänningar från Baum und Pfergarten, packar ner min son i vagnen och tar min man i handen för en riktig lördag med lite kaffe och en secondhandbutik på andra sidan stan.

jag ska förresten skriva ihop några sådana favoritplatser, har sett att det efterfrågats, ska bara reka lite först och se vad som finns kvar sen vi flyttade.

fin lördag på er!

3