Kläder, kläder

Om att ha tappat stilen, igen

Det tog mig ungefär två år att hitta min nya stil efter graviditeten med Ebbe-Lou. In till en bohemisk garderob med klänningar från Bali, Indien, Indiska och Beyond retro flyttade istället Rodebjer, Baum und Pferdgarten och NoaNoa in. Och jag hann kanske hänga in den sista nya blusen innan jag blev gravid igen, med Signe.

Ett par månader in i graviditeten kunde jag bära allt det fina innan jag fick byta ut mot det allra mjukaste i de allra största storlekarna – för upp i vikt, det hör tydligen till mina graviditeter vilken livsstil jag än väljer. Inte är det särskilt lite heller utan faktiskt rätt mycket.

Och jag vet, att det är så tabubelagt att prata om det, men man måste få göra det. Jag måste. För hur ytligt det än må vara så är det någonting jag tänker på ofta. För jag är så van vid att klä mig som jag, att klä mig efter humör och efter vad som sker inombords. Jag speglas i mina kläder och mina kläder, dem speglar mig. Jag liksom hittar ett stöd i det jag bär. Ibland blir det min sköld och ibland någonting annat. 

Men just nu känner jag mig mest vilsen och förvirrad. Ingenting av det jag köpte innan jag blev med barn kommer att passa på ett bra tag och så har jag ju även denna mindre ljuvliga identitetskris som rör till allting lite extra.

Och ibland undrar jag, med en liten dos avund, hur det skulle vara att bara gå raka vägen tillbaka till sina gamla jeans direkt efter graviditeten och aldrig behöva ägna sånt här ens en halv tanke. 

Tänk, vilken befrielse det hade varit.

Men ja, sånt kan man ju inte gå runt och tänka på. Utan det är väl bara att börja agera – och börja leta efter den igen, stilen.

3
Julen 2018

Årets skörd av juldekorationer

Det är i år han förstår att julen händer, att det kommer en tomte och han lär sig julsånger och lussar på förskolan. Han kommer hem och pratar om saker jag förstår att han pratat med andra om och det får mig att inse att det här året handlar det om honom, inte om oss. I år kommer det inte att räcka med en gran. I år börjar vi dra upp volymen för julhysterin hos familjen Bergström.

Och kanske, eller nej förmodligen, handlar det mest om mig egentligen. Om vad jag vill ge honom. Och det är att glitter, magi och att få honom så förtjust som bara ett barn kan bli. Jag vill att han alltid ska se fram emot julen, längta efter den första snön och tro på tomten så länge det går.

Så jag har sakta börjat samla på mig tomtar och lite andra juldekorationer i den allra minsta stilfulla andan. För här ska det inte (bara) vara snyggt, julen ska vara rolig och förväntansfull. 

Men jag har aldrig haft annat än en julgran och julstjärnor så i år fick jag minsann ta på mig spenderarbyxorna och gå på jakt.

Okej spenderarbyxorna behövdes väl inte egentligen för jag köpte allting begagnat, naturligtvis, av två anledningar: det är billigare – allt jag köpt gav jag 10-30 kronor för och det är ju inte direkt några slitna bruksvaror. Och för det andra så har jag blivit biten av klimatångesten, liksom de flesta. 

Tanken är att låta den här samlingen växa fram med åren, som barnen sen kan ta av om dem vill när dem flyttar hemifrån. Vilket jag hoppas att dem aldrig gör men det är ett annat kapitel. Här är i vart fall nästan hela årets skörd:

Tomte med kruka för julstjärnan till Ebbe-Lou att ha på rummet.

Matbordskompisen.

En lykta.

Och en domherre där bakom.

Ljusstake som faktiskt går att ha året om.

Med fint mönster.

Den här lite mer kantiga adventsljusstaken fick inte plats någonstans i år. Inte ens i bilden.

Till granen.

Vasen är egentligen en kopp och kommer att användas året om, men tyckte den gjorde sig extra bra med amaryllisen.

Min bästa kompis.

Och något lite mer finlirat som jag inte köpt begagnat eller i år – ett enkelt band runt ett glas jag köpte i Polen för länge sedan.

Och såklart – Ebbes glittriga julgran.

2
Personligare

balans

jag har famlat runt i ett nytt liv det senaste året och kanske är det nu allting kommer – den tråkiga delen av festen, när allting ska betalas. då alla händelser ska redovisas och då hela känsloarkivet ska inventeras. det är inte jag som väljer, det är något annat. det är någonting där inne som träder fram. som tänder lampan, gnuggar händerna och säger att nu är det dags.

jag har haft ganska roligt sedan jag stod med det horisontella berget till mage och därefter hela vägen fram till förlossningen. sen kraschade jag, i smyg flera gånger om dagen, i panikångest och andas i fyrkant. och varje gång reste jag mig, gick ut ur badrummet och fortsatte därefter livet med min lilla familj. för jag skulle bannemej leva livet, ta vara på allt det fina.

och med tiden bleknade det mörka och kvar fanns bara allt det roliga – sommaren, den ljuvliga bebisen, Ebbe-Lou, Hugo och alla bästa kompisar. vilken fest livet har varit, ändå. hela tiden och nästan varje dag. en kärleksfest med de allra bästa gästerna. jag är lyckligt lottad, det är jag.

men ärligt talat, så känner jag mig förvirrad och ganska dålig. jag känner mig otillräcklig och, det är knappt så jag vågar yttra det högt, men faktiskt också ganska…misslyckad. 

jag förstår inte riktigt varför jag har tvingat mig själv att prestera nu, varför jag plötsligt bestämt mig för att MIN TID ÄR NU när jag precis blivit mamma en gång till och den här gången råkat på två nya titlar – Signes mamma och mamma till två. för jag vet ju, att det där också kräver sin tid och sitt tålamod. inte tentastress och nya idéer att förverkliga på internet. och kanske borde jag också vara mer rädd om mig själv och vem jag väljer att dela min energi och bygga nya projekt med.

på många sätt känns det så märkligt att självkännedomen kan vara så svag ibland. jag har levt med mig själv i trettioett och ett halvt år. ändå fortsätter jag springa in i väggar. spring inte in i väggen nu, säger jag till mig själv, samtidigt som jag nickar, ler och säger nejnej, aj aj kapten! och rusar. tillbaka in i väggen.

slutar man någonsin göra så mot sig själv? 


0
Gjort, köpt, fått Julen 2018

Nougatpraliner med rostade hasselnötter och sockerkaka med saffran

Ebba var här och bakade saffranskaka efter det här receptet från Mia Öhrn. Wow så lyckat. (Tack Ebbs <3)

Själv bidrog jag med nougatpraliner med rostade hasselnötter – smält och blanda samman 300 gram nougat och 150 gram mörk choklad. Grovhacka och rosta nötterna i ugnen. Häll nougatröran i en form och strö över nötter och havssalt – färdigt!

0
Inredning

Gör om, hitta stilen med sånt som redan finns och lite färg.

Fredag, igen. Jösses vad fort tiden går. Och jösses vad jag säger precis så jämt. Men det är sant, tiden går fort. Men det är ett annat ämne, idag tänkte jag bara slänga in lite inredningsinspiration i form av tips på hur man kan “skapa stilen” eller göra om med begagnade möbler och lite färg om man bara vidgar sina vyer lite och inte räds färg och pensel. 


1. Den här bilden har flaxat runt på internet i en evighet, men jag har ändå inte tröttnat på den. Tycker detta är det vackraste jag sett i köksväg. Skulle jag få möjligheten att göra om i ett kök idag skulle jag kompromisslöst ge mig efter detta. Och det hade ju inte varit helt omöjligt med det här skåpet från Refurn och med antingen en ljus gräddvit färg eller en väldigt, väldigt ljus grå.


2. Stolar, som det finns miljoner av begagnat, går att klä om helt med lite färg och en bra pensel. Se bara till att den är stabil och inte ranglig, annars är det bara slöseri med tid.


3. Gamla tallrikshyllor är så fina, men rymmer ganska lite. Så för att maxa det praktiska skulle jag köpa till exempel den här hyllan, måla om och spika upp en list på ett eller två hyllplan så att inga böcker trillar ner och sen skulle jag använda resten till annan förvaring.

0
i samarbete med Novellix Julen 2018

Att läsa lite är bättre än att inte läsa alls

Reklam / samarbete med Novellix

Ett av mina starkaste barndomsminnen är från när jag kommer hem efter skolan och tinar upp ett av min mammas hembakta wienerbröd och sätter mig och läser om en bok, en gång till. Jag är ungefär nio år gammal. Ett annat minne jag har är när jag varit på biblioteket och lånat två plastpåsar fulla med bland annat faktaböcker om djur. Och lagboken, för att den verkar spännande. Det ska den snart visa sig inte alls vara. Så den får tjäna som ett extra sängben, har jag för mig. Men jag måste ha fel, för vad var det för säng i isåfall? 

Plastpåsarna höll i vilket fall inte och jag fick gå till macken och ringa hem och be någon hämta mig. Men ingen kom, istället blev jag tillsagd att gå tillbaka med böckerna eller be om en ny plastpåse. Jag gjorde inget av det, istället gick jag hela vägen hem i vintermörkret med alla böckerna i famnen.

Det är många gånger som det har räddat mig, läsandet. Att få lämna den här världen och dyka in i en annan. Att läsa dialoger och föreställa mig tonfall och dialekter. Att föreställa mig en helt annan plats än den jag känner till, beskriven i detalj. 

Och jag försöker förmedla det till Ebbe-Lou. För om han lyckas knäcka, inte bara läskoden utan läskoden på riktigt så har han ett helt universum som väntar honom. 

När jag skrev mitt arbetsprov för utbildningen som copywriter på YRGO (som jag dessutom kom in på) var det en uppgift som handlade om hur man skulle få unga att läsa mer och mitt förslag var bland annat en pedagogisk app för skolan, med korta noveller, för jag tänkte att läsa lite är bättre än att inte läsa alls och att små steg är enklare att ta än stora.

Även när jag sedan läste till copywriter på Forsbergs hade jag också med just noveller i en uppgift där fokus låg på att ta en liten paus från vardagens bestyr.

Så det är inte konstigt att jag tackade ja till att samarbeta med Novellix för jag hyllar läsandet i alla dess former.  Särskilt i novellform eftersom det är ett så enkelt och inte särskilt krävande sätt att få in läsning i sitt liv, vilket jag personligen tycker är så oerhört viktigt ur flera perspektiv. 

Själv började jag med deras julkalender, som en uppmaning till mig själv om att läsa lite varje dag. Hittills är det Den blå pelargonen av Agatha Christie som varit favoriten och som varit alldeles lagom spännande för någon som fastnat i soffan med en sovande bebis på armen och kallt kaffe på bordet.

0
Vardag, dagbok, samman...

En ny tavelvägg, en röd klänning, ett loppisfynd, varm choklad och en gullig

Här är den nya tavelväggen som börjar ta form. Jag har bara hängt upp allting på de gamla spikarna som redan sitter, så länge. Förresten, bilden till vänster, den stora fyrkantiga, har Hugo gjort när han läste på konstskola.  Glad över att jag är gift med en estet. Om än en väldigt disciplinerad och lugn sådan.  

Jag var på väg ut från H&M Home och sprang på den röda klänningen. Tog en bild och skickade till Hugo som tyckte den var fin och efter en runda till Granit gick jag tillbaka och köpte den. Julafton, here I come (+alla andra dagar om året). 

Vasen till vänster gjorde jag när jag gick en keramikkurs. Nej jag vet, det blir nog inget keramikproffs av mig. Vasen till höger köpte jag i en secondhandbutik som nyligen öppnat här på Wieselgrensplatsen.

SÅ JÄVLA GULLIG. Är så kär i den här lilla koalan som jämt hänger i min famn. 

Ebbes nya grej – varm choklad. Så mysigt att koka upp till två koppar och sen se på en film tillsammans när regnet piskar utanför. Målbild uppnådd.

0
Blommor

Stilleben

Alla bilder finns i min Pinterest här

Eftersom jag fotograferar bilder åt en blomsterbutik har jag börjat botanisera (hehe) rätt mycket bland olika sätt att styla och arrangera blommor och växter på.

Och fastän jag gillar den sedvanliga buketten på bordet har jag fått upp ögonen för enstaka blickfång i färgade vaser och lite andra sätt att ordna stilleben på – knasiga blomsterkombinationer som gärna får vara en mix av det lite mer asymmetriska som stör ögat lite. Detsamma vad gäller vaser – gärna små, små till större buketter och tvärtom.

Man måste nästan hitta nya vägar att gå för att inte bli uttråkad och med blommor kan man ju göra hur mycket som helst egentligen. Så jag har plockat fram mina gamla plattor jag började använda för flera år sedan och tänker att jag ska måla dem med de färgprover jag har här hemma.

Och nästa sak jag provar blir färgat papper och washitejp – tycker det var så fint här ovan. 


0
Kläder, kläder Signe, Ebbe, föräldras...

en favoritkombination och stök som jag gillar

jag har letat efter en leopardmönstrad kjol ganska länge nu. efter en som inte är så brun utan lite gladare. hittade den plus klarröda tröjan häromdagen på H&M.

är så vansinnigt trött på allt stök hemma hos oss, men just det här stöket tröttnar jag nog aldrig på. tycker det är så fint på något vis när man ser alla små spår av allt han haft för sig här inne. för egentligen är det ju inte bara stök utan det är lek, det är bråttom, det är leta efter den och fantasi.


0
Personligare

En lång text om det tekniska, en dålig vecka och om hur jag vill kombinera två olika sidor.

Det är nästan så man kan bli galen på att försöka byta mellan olika bloggvärdar. Jag började hela karusellen med att byta från WordPress till Squarespace men fick hemlängtan när jag inte kunde röra runt i HTML-koderna utan att behöva betala för en ännu dyrare variant – meningslöst för mig som inte säljer produkter utan bara vill skriva blogg. Sen var det väl en och en annan funktion som jag aldrig riktigt kom överens med och till slut köpte jag helt enkelt ett nytt medlemsskap hos WordPress genom Loopia.

Men nu har det varit ett pardon my french men jävla gissel för att få det att fungera och jag börjar inse att jag borde lagt pengarna direkt hos WordPress istället för hos Loopia.

Nåååväl.

Vad jag vill säga är att om någon undrar varför man kommer in på sandra.vardagskonst.se så är det för att jag väntar på ett certifikat för vardagskonst.se (eller hur sjutton det nu var) för just nu rankas den tydligen som osäker eftersom den går på http istället för https. Men den här adressen går bra? Jag fattar ingenting. 

Skitsamma.

Det har inte varit min vecka alls. Den började med att jag åkte upp till Skövde för att låta min hund Charlie somna in och i samma veva gick Otrendig upp i rök. På toppen av allt är nu båda barnen sjuka och jag har fått mens. Hurra. Not.

Charlie orkar jag inte gå in närmare på just nu, men vad gäller otrendig så känns det så tråkigt att vi inte fick ihop det. Jag har lite för lätt att gå från tanke till handling, vilket är en styrka i vissa fall men inte alltid. Som att starta upp en sajt ihop med någon som liksom jag vadar runt i vardagspölen med två barn och andra större saker vid sidan om (flytt för Karin, skola för mig) som rör till det hela ännu mer. 

Visst hade jag kunnat driva otrendig själv men då hade jag behövt släppa någonting annat. Istället får den sajten gå i vila tills det passar bättre och jag fortsätter med den sortens inlägg härifrån istället. Kanske hade jag kunnat göra så från början men jag har lite svårt för att plötsligt plocka in nytt i något som redan finns. Eftersom det här är en känsloskriven blogg har det känts…fel att plötsligt kasta in något som inte är så djupgående. Jag har visserligen börjat med det under en tid men har nog fortfarande inte vant mig.

Sen har jag väl ärligt talat inte helt och hållet hittat min grej ännu. När hela internet pratat om att nischa sig har jag stått handfallen och utan en aning om hur det skulle gå till. Förmodligen för att jag som sagt, inte hittat min grej. Förrän nu, lite grann. Jag vill ju ha vardagskonst som vardagskonst är men med mer inriktning på relativt personlig och tänkvärd inredning.

Anledningen till det är ju för att jag känner så starkt för just den typen av vinkel i det ämnet. Jag vill bjuda på tänkvärda perspektiv, personliga relationer, problematiserande av trender men samtidigt också på alla trender som jag faktiskt älskar, på färgglada vackra hem, på hur jag tänker och på vad som drar igång min lust till att göra om eller göra mer. Plus allt där emellan. Och det måste ju gå tänker jag, jag måste kunna bryta mot mina egna, påhittade regler. Man måste kunna blanda. Ja, men det kan man. Nu gör jag det. Och nu vet vi det allihop.

Skål!

bildkälla 

0