Han eller hon måste vara…måste tycka att det är helt normalt att vara onormal.

Anders Peterson. Någon som söker efter det som finns bakom. Som vill lyfta och vända på olika lager och hitta det innerliga. Få människor berör en så med tonfall, ordval och tankar.

Så här säger SVT
Vad är det som har gjort fotografen Anders Petersen till vår tids främsta skildrare av människors längtan? I det här programmet berättar han hur allt började och hur det gick sedan. Om hur bilder inte nödvändigtvis är det viktigaste för en fotograf. Om uppriktighet, visioner och att komma nära, ibland för nära.

Se.
https://www.svtplay.se/video/28986306/mastaren/mastaren-sasong-2-anders-petersen

Hej HT22.

Tillbaka i Alingsås efter ett dygn i Göteborg. Packar upp och bläddrar i de tunga böckerna som fick följa med hem. Tittar på sneakers genom tiderna och funderar på möten genom konstiga forum. Sen är det dags för just ett sådant och 40 minuter försvinner via en länk, och jag kan ha fått ett nytt uppdrag. Semestern är därmed slut, på riktigt.

Nystarten

Så, semestern lider mot sitt slut. Precis när jag börjat tappa greppet om dagarna, bara finns och inte har något förhållande till tiden alls. Men det har kanske räckt, för inspirationen har börjat spira igen. Lusten att skapa. Att ta ut nya riktningar. Det här året ska jag bli ännu vassare i mina processer, både de kreativa men också de rent konkreta och metodiska. Jag ska också satsa mer på design. Inte i form av illustrationer, just det ligger inte för mig. Men däremot layouter och identiteter. Kombinerade färger och uttryck. Kanske blir det också nu som jag tar mig an en mer rådgörande roll och säljer tid och guidning, istället för produktion. För just det där – att finnas som ett strategiskt bollplank för nya företagare – har visat sig vara roligt, och energigivande.

Men först, ska jag göra en kopp kaffe, och börja skramla ihop innehåll till portfolion på SNACK.

Baby hurricane

Jag vaknar före alla andra. Lägger täcke på min iskalla fyraåring, som omedelbart sparkar av sig det igen. Inuti mig finns en känsla av lugn. För första gången på länge somnade jag utan att befinna mig i ett rus av tankar.

Igår var en bra dag, jag befann mig i min nyfunna kreativa process och nådde resultat. Efter år, månader och kvällar av ångest över låsningar och skrivkramp verkar jag ha hackat systemet, som Matthias föreslog att man borde kunna göra.

Det kunde man.

Jag frångick det jag brukar göra, och kasta mig på prestationen direkt, samtidigt som jag gör research. För det är så jag brukar göra – I learn as I go. Men, istället börjar jag nu långsamt. Läser om mitt ämne, skapar ett mentalt rum där jag samlar all min information. Låter det vila och sen går jag tillbaka in och pusslar om allting. Funderar, fångar fraser och börjar skriva.

Det tar sin tid, men det blir bättre.

Mmm ja.

Romantics are the new rebels.

/ Bridgett Devoue

Längtan, operativsystem och att vara en.

Det är semester och jag spenderar mina dagar i ett vilset tillstånd. All den här friheten gör mig villrådig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag träffar och provar nya människor. Skriver på andra sätt. Målar, ritar och möblerar om. Fångar anteckningar på papper, skissar löst på framtiden. Tvivlar, känner mig säker och sen tvivlar jag igen. Samlar på ord, känslor och små, små stunder. Läpparna är röda, ibland rosa. Håret är ljusare och tillvaron är annorlunda. Jag funderar på människor och deras operativsystem, drar och dissekerar mina teorier med Frida, min Frida, som vet precis vad jag menar. Sen spenderar vi en halv natt i min soffa, äter godis och diskuterar det lilla och det stora. På morgonen tassar hon in och tar Hugos plats bredvid mig, i sängen. Han ger mig kaffe och Frida apelsinjuice, sen sätter han sig på fotändan och säger att vi är som en.

Frida. Min Frida.

Vierge moderne

Det skall vara tungt och underbart och hårt och oskiljaktigt. 

/ Edith Södergran, Dikter

Ett system så magnifikt att det bländar.

Man fick ju inte tappa huvudet, tänkte Jennifer och vinkade in en buss, bara för att det plötsligt visar sig att man trots allt har en själ.

/ Ett system så magnifikt att det bländar

Ekot.

Berätta för mig, om vad som händer i världen, säger jag innan jag somnar. Han börjar prata och jag ligger tyst och lyssnar. Varför slutade jag lyssna på nyheterna, tänker jag.

När jag vaknar och får kaffekoppen på mitt nattduksbord, lyssnar jag på morgonens uppdatering och tillåter Ekot att börja uppdatera mig igen.

Ska vi gå ut och äta lunch idag, frågar han mig sen. Det gör vi, och medan han beställer sitter jag på uteserveringen och bläddrar i min nya, rena anteckningsbok när det plingar till i min telefon.

EKOT. Treåriga pojken som varit försvunnen i Ljusne har hittats död, står det på notisen.

Och jag minns, varför jag slutade lyssna på nyheterna.