○ Fastän jag släppt på tanken om att gå loss med färg på väggarna i sov och vardagsrum så sparar jag vidare på inspiration för framtida barnrum. Jag tänker blå väggar med tomatröda garderobsdörrar, eller tvådelade väggar med blått nertill och rosa upptill. Kanske till och med i taket. Eller tvärtom. De här bilderna kommer från Gannis nyöppnade butik i Stockholm, fler bilder finns här.
○ Gult och rosa – också en favoritkombination.
○ 80-90-talets återkomst. Så jäkla mysigt för en nostalgiker. Från en artikel om dansk hygge som finns här.
Jag hade tänkt skiva lite om Signes hörna, om hur vi röjer här hemma. Men först och främst måste jag säga tack. Tack för den kärleken jag fick i inlägget där jag skrev att jag inte längre är gravid. Jag har alltid haft lite svårt att svara när jag får omtanke så rakt levererad, men jag blev rörd till tårar av era kommentarer. Fastän att jag inte skrev så mycket om det så öppnade ni upp famnen, och det är jag så tacksam för. På riktigt. Tack.
Som jag skrev tidigare har vi börjat fundera på att flytta, så vi är uppsignade på lägenhetsbyte.se där Sveriges mest opålitliga människor tycks ha startat klubb. Det är med andra ord mycket trams i form av folk som bara slutar svara eller som inte svarar alls. Jag förstår ingenting, betalar man en avgift för att vara med så bör det ju ändå ligga i ens intresse att gå vidare om man fått 100% matchning?
Egentligen har vi inte bråttom med att flytta härifrån. Jag älskar Hisingen, vi bor på helt rätt plats på den här ön. Dessutom med en extremt låg hyra för tre rum och med mindre än tio minuter in till stan. Brädgolv, originaldetaljer och med en bra förskola nästan utanför fönstret.
Så om vi ska flytta måste det vara något som är tipptopp. Antingen någonting med bra mycket mer yta eller som ligger en bit utanför stan. Kungsbacka och Alingsås är av störst intresse, därefter Lerum och Torslanda. Just nu ser det dock ut som att bytet i Alingsås, som jag skrev om igår, har störst chans att gå vägen. Men vi får se, än så länge hoppas inga glädjeskutt.
Dock är det absolut överlägset bästa med det här projektet att vi behövt S T Ä D A. Och röja. Så nu genomför jag alla idéer jag lagt lite på is på grund av alla möjliga skäl. Som att hänga upp mattan ovanför Signes säng. Jag såg det hos Ferm Living men tyckte inte mattan var helt rätt. Men så hittade jag den här hos Lagerhaus i höstas i rätt färg och storlek och slog till. Och först nu har jag äntligen kommit mig för att hänga upp den. Tyckte det blev fint.
Hela den här lilla familjen har äntligen börjat återhämta sig efter vad jag tror måste ha varit årets sämsta vecka (veckor?). Kräksjukan härjade nämligen här hemma och tog sig an den ena lilla kotten efter den andra och med Signe blev det så illa att vi fick åka till Östra för ett par timmars observation. Den här veckan var dem förkylda istället och som vanligt drabbas Signe hårdast.
Men det har funnits ljusglimtar med, som en tur till två av Hisingens bästa secondhandbutiker med Florist-Sandra där jag hittade en vacker glaskupa och fika med Ebba. Det bästa fikabrödet kommer förresten från och med nu från Sylvain Marro som alldeles nyligen öppnade i Kvilles saluhall. Tummen upp för allt som bakas utan industrimaskiner.
Resten av den här veckan går ut på att skriva uppsats, gå på Röhsska och planera in en visning på en lägenhet i Alingsås som vi inte är helt omöjliga inför. Vi har börjat fundera mycket på vart barnen ska växa upp och kommer hela tiden fram till att en mindre stad står högst upp på listan. Det största eventuella bekymret med just Alingsås är dock tiden det tar att pendla till Göteborg. Särskilt nu när all tid är så dyrbar när barnen är så små.
Men, en fyrarummare med två kakelugnar mitt i Alingsås centrum måste man trots allt ta sig en titt på och ge en ärlig chans, trots allt.
jag vill skriva någonting om att jag inte längre är gravid, att jag inte längre vill måla väggarna rosa och att jag börjat dricka kaffe igen. om att jag börjat ta långsamma morgonpromenader med Signe tills hon somnat och sen suttit på bänken utanför huset med ansiktet mot solen och väntat på att hon ska vakna.
jag vill skriva någonting om att året inte börjat helt bra men sen kommer jag på att det här är ju livet. lite bra, lite dåligt och sen lite bra igen. om att mitt hjärta rusar åt alla håll samtidigt som det står alldeles still, som om isen under mig går sönder om jag rör mig för fort. det är en makaber känsla – att hålla andan medan tusen önskningar skenar som vilda hästar innanför bröstet.
men just idag när det regnat ute har vi varit hemma och Signe har sovit bredvid mig här i soffan, fram tills nu. och nu ler hon mot mig med alla sina små sockerbitar i munnen, så jag hinner inte, skriva någonting alls idag.
Jag har sovit på soffan i natt, precis som de senaste nätterna och nu sitter jag här bland täcke och kuddar med Signe som äter macka överallt. Jag mår illa men har precis svalt två Lergigan comp, min räddning varje graviditet, så snart borde det bli bättre igen.
Försöker dricka kaffe och längtar ut efter äventyr så jag (hets) smsar Ebba, som fortfarande sover.
Jag har känt mig lite motarbetad av livet den senaste tiden och utan att gå in på allt för många detaljer fick jag, som grädde på moset, en allergisk reaktion och ögonen svullnade upp som två tennisbollar. Men med antihistamin morgon och kväll har det försvunnit och nu är det mest rött och torrt runtomkring. Det ser inte heller alldeles tjusigt ut men det är absolut bättre än det andra.
I vilket fall så kommer här lite fint som jag sprungit på ute på internet;
Målbilden, vyn jag drömt om i flera år. Men från ett köksfönster. Föreställer mig själv där i morgonrock och en kopp kaffe. Tänk att se årstiderna byta kostym där. Så fint så fint.
En till bild frånsamma hus. Här skulle man ha ett skrivbord under fönstret.
Ett inlägg från Stiliga hem som skrivit om antikmässan. Tycker om blandningen på de här bilden, hade eventuellt velat ha en mer modern matta eller kanske tavla ovanför soffan.
Samma blogg ledde mig hit till E-hyllan. Om vi hade platsen så hade jag utan tvivel investerat i den här.
Det är tre veckor sedan jag fick veta att jag är gravid och idag gick jag in i vecka 8. Det har varit bland de märkligaste veckorna i mitt liv eftersom de i stort sett varit symtomlösa och jag har mer än en gång funderat på om jag borde köpa ett test till, på om jag verkligen är gravid, trots att jag fått positivt på tre test. Det har ju inte känts alls?
Men så började illamåendet smyga sig på i dagarna och nu känner jag inga tvivel längre. Plus yrsel och en allmän känsla av att “det händer någonting” i min kropp just nu, som har börjat göra det svårt för mig att somna. Så för första gången i mitt liv somnar jag framför TV:n för att det är det enda sättet just nu. Jag som hatar att göra det egentligen.
Det känns nu att kroppen börjat gå in i sin sfär. Så var det med Signe och Ebbe-Lou med – kroppen börjar stänga ute allting och kräver en stängd dörr, iskall saft och lugn. Flera timmars sömn. Den tar det den behöver till det som växer i livmodern och lämnar kvar resterna till mig.
Och magen, den är så svullen nu att jag ser ut att vara i slutet av graviditeten istället för i början. Det ser ut som att jag gömt en basketboll under klänningen och till råga på allt så går jag dessutom runt och klappar. Fastän jag vet att det bara är semlor och goda frukostar under handen och inte en bebis.
Om några veckor har vi vårt första ultraljud och då får vi veta hur landet ligger, om hjärtat tickar på som det ska. Och jag ska ta prover för att se hur det står till med mina gallsyror; det är tydligen inte helt ovanligt att få hepatos igen, om man haft det tidigare. Jag hoppas allt är bra. Att min lilla minsta har ett hjärta som slår så snabbt som det ska och att min snälla, starka kropp slipper utmanas mer än nödvändigt.
Här nedan är en bild från ett inlägg jag skrev i vecka 10, när jag väntade Signe och vi precis hade varit och sett att allt var bra. Hoppas så innerligt att jag och Hugo får börja mars månad med att fira samma sak igen.
Ja, vi pratar alla om det men nu har det ju varit bristvara ett tag – ljuset.
Vardagen.
När vi vaknar är vi ensamma, det finns ingen annan här än vi. Hennes kinder är blossande röda, så som de blir när hon har sovit. Lockarna är svettiga och den lilla gropen i kinden gör sig synlig när hon ler yrvaket. Vi stannar kvar en stund, vi har inte bråttom.
Hon sitter i hörnet på diskbänken och skramlar med stekspaden och decilitermåttet. Jag måttar kaffe och vispar samman gröt. Hennes pyjamas är blå med gula citroner på. När hon möter min blick ler hon så att jag ser de fyra sockerbitarna i munnen.
Just nu kan hon bara somna om hon får ligga mage mot mage på mig. Hon somnar med näsan mot mitt nyckelben och sover tungt. Min bekymmerslösa skatt. Som jag älskar henne.
Ranunkel med färg på kanterna.
När han skulle gå på kalas förra helgen valde han kläder själv. Det finaste han kunde tänka sig var en något för liten tröja med Jurassic park på, jeans med regnbågar på knäna och så en kikare runt halsen. Världen ur en treårings ögon, den måste ju vara fantastisk.
Jag sitter i vår säng. Fönstret är öppet och kaffet är varmt, vi har ett typiskt Göteborgsväder idag med dimma och regn i luften. Jag ser Hugo med vagnen och Ebbe-Lou i sin svarta overall med cykelhjälmen på huvudet. Jag stod precis och tjoade på honom när han åkte nerför backen på sin blå cykel, sen skickade vi slängkyssar åt varandra och nu sitter jag här och tittar lite på dem då och då.
Vi hade en lång period av maktkamp och många bråk men nu när vi kommit ut på andra sidan är allting bättre än det var innan. Det måste vara svårt för en sådan liten, att förstå världen, att hitta sin plats och att försöka hantera livet med allt vad det innebär. För fastän deras världar är små, för oss, så är dem ju trots allt enorma för dem.
Vår helg försvann, som för så många andra barnfamiljer, i ett nafs. Ebbe-Lou var på kalas och vi andra tre åt sushi i Saluhallen under tiden. Resten av lördagen tvättades det berg av lakan och kläder, emellanåt slängde vi ett öga på Talang som gick i bakgrunden och jag nådde nya nivåer på Candycrush. Det kändes nästan som tiden innan internet.
Imorgon har jag en tid bokad hos Victor Noblesse. Efter ett och ett annat halvbra frisörbesök de senaste åren ger jag nu upp och provar här. Jag tänker något kort, ungefär som på bilden, när Signe var alldeles liten och ny. Fast utan lugg och nåååågot mer välputsat.
Jag vaknade upp på ett oförklarligt dåligt humör idag, det kom krypande redan igår men idag känner jag mig mest som en tickande bomb. Helt utan anledning. Antar att hormonerna har disco eller bara allmän snedtändning.
Men så hittade jag den här mini-intervjun med Celine Hallas, en av mina största inspiratörer sedan ett tag tillbaka, hos Mads Nørgaard och blev faktiskt på ett bättre humör. Det är något med det…mer på riktiga, som jag tycker om. Hallas känns så okonstlad.
Tycker också att det här är ett exempel på helt rätt kombination av produkt och person – de färgglada tröjorna och så intervjun om Celines syn på färg.
Ni hittar texten med fler bilder i sin helhet HÄR Happy reading!
Projekt garderob är igång och jag försöker att hålla mig till kläder som går att kombinera på fler sätt en ett. Den leopardmönstrade kjolen gör sig till exempel bra mot flera överdelar och till flera stilar. Det beror väl på vilka oskrivna regler man kan tänka sig att bryta mot men jag bryter gärna mot de flesta om de ger mig en garderob som jag tycker om och kan nyttja till max.
Men jag tar det i etapper, nu när stickade tröjor och kjolar har plockats ihop är det kimonos och klänningar som ska hitta sin plats och efter det blir det “flowy dresses”. Jag utgår hela tiden från kollagen i det här inlägget och tänker mycket Capsule wardrobe men med något mindre restriktioner och med lite andra riktlinjer.
