vardagskonst

Jag skriver

Dagbok.

Posted on 06/17/2019

Jag befinner mig i en sorts bubbla nu. Packar upp lådor och känner in varenda millimeter av allting. När jag flyttade från Falkenberg, min barndomsstad, sörjde jag i flera år. Jag förlikade mig aldrig med det steget och drömde alltid någonstans i periferin om att flytta tillbaka. För två år sedan började vi åka dit på semester och redan första gången slog en välbekant känsla ner i bröstet på mig – utanförskapet. Att inte bo i villa, utan i ett av betonghusen, att vara den med långa mörka lockar och svarta ögon bredvid ljushåriga, blåögda kompisar. Att aldrig riktigt passa in någonstans, att ha ett helt annat liv, en stökigare vardag och bakgrund än “alla andra” och att inte ha det lika ordnat.

I alla år gick jag med den känslan men det var först förrförra året som jag kunde sätta ord på den, som plötsligt gjorde mig så liten och osäker igen. Konstigt hur vissa världar fortfarande lever kvar inom en, hur enkelt det är att slungas tillbaka till någonting som egentligen inte existerar fastän det fortfarande ändå gör det i allra högsta grad. Nu när vi är här tänker jag på det igen, på känslan av utanförskap. Alingsås är trots allt väldigt likt Falkenberg – kommer jag känna mig utanför här? Eller är det slut med det nu? Och hur ska det bli med barnen?

Jag har alltid sett mig själv som småstadsbo, men nu när allting ställts på sin spets – är jag verkligen det? Det krävs så lite att bo i en stor stad där man kan försvinna i mängden om man inte vill synas, i en mindre stad är det nästintill omöjligt.

Göteborg har varit en plats jag längtat tillbaka till, ända sedan vi flyttade till Telefonplan för sex år sedan. Göteborg, Göteborg, Göteborg. Knappt något intresse för en människa i Stockholm, för jag skulle ändå snart åka hem igen, onödigt att bygga upp ett liv där för jag skulle ändå snart tillbaka till mitt liv igen. I Göteborg. Och sen fick jag det, njöt av det i två år och sen lämnade jag det igen. Är jag inte klok? Kommer jag alltid att vara så här? Jag hoppas nog innerst inne att barnens behov av trygghet och stabilitet ska hålla min rastlöshet och min rotlöshet under kontroll. Att jag ska lära mig att älska en plats och stanna kvar på den. Att jag ska sluta längta bort så fort jag kommer fram.

Inredning

Sommarens loppislista

Posted on 06/16/2019

Loppisar och utflykter är väl ändå ett tecken på att sommaren och semestrarna har börjat? Jag tänker i allafall så. Fastän Hugo inte har semester på flera veckor och fastän att jag ska jobba hela sommaren så känns det ändå som sommarlov. För det är nu vi äter glass som smälter lite för fort, lagar kalla pastasallader och planerar dagens utflykt vid frukosten. Och här har som sagt sommarloppisen dragit igång och varje helg står det nya personer att göra fina fynd hos.

Förra året gick jag efter en ungefärlig lista på saker jag letade efter och jag gör detsamma i år. Men jag har fått uppdatera både lista och inställning eftersom nya lägenheten skiljer sig så mycket från den gamla. Det är svårt med sirligt, ljust och romantiskt här. Det krävs något annat. Och personligen tycker jag det blir bäst när man försöker följa hemmets kärna och tidsanda. Eller ja, sekelskifte kan ju lyfta nästan vilken inredning som helst men en fyrkantig lägenhet med raka linjer och spår från funkis är en annan utmaning. Tycker jag. Eller är jag kanske för inskränkt?

Nåväl.

Här kommer ett par saker jag letar efter den här sommaren.

Ja, jag vet vad jag skrev om romantik och sirlighet. Men för en sån här kanna gör jag ett undantag. Särskilt när jag föreställer mig den med slokande franska tulpaner i.

De perfekta dricksglasen med bistrokänsla.

Picknickkorg. En sån är ett måste nu när vi har både strand och parker runt hörnet.

Ett nättare galler att låta kakor eller bullar svalna på.

Vackra örngott. Alltid.

Ett härligt överkast. Gärna blommigt och gärna med struktur.

Små fat att ha under krukor.

Ett tidningsställ. Fast mycket nättare och utan en skiva ovanpå.

Och, med risk för att driva mig och Hugo ännu närmre en skilsmässa; kuddar, i udda mönster och färger.

Fler bilder finns på min pinterest i mappen When thrifting

På plats i Alingsås

Posted on 06/15/2019

Då var det gjort. Flytten är över och idag åt vi vår första frukost här, ute på ett bageri. Sen gick vi på loppisen som huserar vid en lång allé utanför oss varje lördag från juni till september.

Och fastän allting är så fint, så fint så vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till allting. Det känns rätt, det känns bra men jag känner också…någonting annat. Som om det gick så fort att jag inte riktigt hann med. Det värker lite i hjärtat när jag ser lägenheten framför mig, lägenheten i Göteborg. Innan jag hunnit ta mer än några steg in i den, för snart två och ett halvt år sedan, kände jag mig hemma. Sen byggde vi världar och drömde om livet innanför väggarna där fram till igår.

Det är svårt att inte bli ett med sitt hem, när det är en så viktig plats. Jag är oerhört hemkär och behöver känna att där jag bor är en trygg och säker plats, som är min. Lägenheten vi bor i nu känner mer som en mellanlandning. Jag känner inte riktigt att den är min, att den tillhör mig, så som den förra gjorde. Kanske tar det längre tid den här gången, vad vet jag. Trivs gör jag, ljust är det och utanför varje fönster finns en vägg av trädkronor. Staden är underbar och telefonen är redan full med bilder på vackra gamla träfasader. Och små men stora ögonblick, ur Ebbes och Signes barndom.

Vardag, dagbok, samman...

Färgkoder, just nu och ett frukosttips

Posted on 06/12/2019

Nu känner jag att vi måste börja komma vidare. Att alla kartonger måste staplas på en plats och att alla röriga ytor måste bli alldeles tomma. Att känslan av stök och att stå med ena foten här och andra foten där måste bort. Att säcken på något sätt måste knytas ihop. Jag är redo för det andra nu, för det andra livet. Jag viskar adjö till alla platser som jag älskar. Ser ut genom spårvagnsfönstret när jag åker över bron och tänker att här kommer jag nog aldrig mer att bo. Det känns vemodigt men ändå dags. Det är med lätt hjärta jag packar.

Det är verkligen så tydligt att det nya jobbet och flytten är det stora som händer, för de upptar i princip hela min tankeverksamhet nu. Och färgkoder. Jag är tillbaka i träsket igen. Ska jag verkligen måla vardagsrummet blått? Eller ska jag köra på jokern som dykt upp – Sofia Woods grönblå?

När jag ändå är igång med den här bilden så kommer ett oombett frukosttips; havregryn och steelcut oats som kokas upp på hälften havremjölk och hälften vatten, toppas med jordnötssmör, äppelmos, iskall kokosgrädde och hasselnötter. Och lite vallmofrön. Ska fira med exakt den här frukosten så fort vi fått upp ett matbord i Alingsås.

Alingsås Inredning

Alingsås – inredningen i sovrummet

Posted on 06/11/2019

Här kommer ännu ett lite spretigt inlägg, men jag har kommit till sans med det. Att det blir spretigt. Har hellre ett hem jag älskar än ett hem jag kan kategorisera. Idag hamnar spotlighten på sovrummet som jag från början tänkt jag skulle måla i en ganska glad lila. Men så sansade jag mig och insåg att det blir bäst med grått där. Det blir samma grå som vi har i vardagsrummet idag. Den perfekta grå skulle jag vilja säga, med lite gult i. Vill gärna ha ett sovrum som känns ombonat och vuxet. Inte för rörigt men ändå detaljrikt. Det sistnämnda blir nog min största utmaning.

Spegel ovanför eller bredvid sängen

En spegel ovanför säng eller nattduksbordet tycker jag är fint, eller eventuellt en tavla eller två och som hänger asymmetriskt. Jag köpte drömspegeln för några månader sedan, som påminner om den längst ner till vänster men som inte alls haft någon given plats förrän nu, tror jag. Vi har även en rund spegel som jag tror skulle göra sig fin ovanför sängen, men inte exakt i mitten ovanför sängen utan lite mer åt det ena eller det andra hållet, beroende på hur det blir med ljuset i sovrummet.

Överkast, bäddning och sängplacering

Eftersom sovrummet inte är så stort blir det inte utrymme för överdrivet mycket möbler. Det blir en säng, ett skåp och ett skrivbord. Har vi tur får vi plats med nattduksbord också. Så då får man helt enkelt jobba med det man har och i vårt fall tänker jag ge sängen mest uppmärksamhet. Jag älskar välbäddade sängar, med kuddar i olika storlekar och överkast till. Gärna två sorters överkast eller åtminstone i två olika färger. Men tycker också det är fint med ett enda stormönstrat. Vad gäller sängens placering så har jag ett tag varit inne på att ha fönstret vid sängen, tänk vilket härligt morgonljus att ha när man läser (okej, scrollar i telefonen) och dricker morgonkaffet.

Sänggavel

Vi har haft två gamla järngavlar det senaste året som vi fått av Hugos pappa. De har gått i arv och är så fina, men jag vill antingen inte ha någon sänggavel alls eller en i tyg. Älskar dessa från Villa la Madonna. Mörka, dramatiska men ändå enkla. Är också ganska inne på en rak modell, klädd i sammet.

Förvaring och detaljer

Som sagt, vi kommer inte bli bortskämda med kvadratmetrar i sovrummet så det gäller att vara väldigt strategisk med allt som kommer in dit. Det går inte att ha någonting utan funktion. Inom de kriterierna faller naturligtvis ett skåp med en tavla eller spegel lutad mot väggen på vackra spegelfat. Jag tänker parfymer och smycken som i vanlig ordning slängs ner i lådor eller hamnar i badrumsskåpet. Och absolut inga berg av växter som jag haft tidigare, men kanske en Westerlund. Jobbar just nu på att göra den jag har till ett magnifikt exemplar med växtnäring, snälla ord och en större kruka.

Skrivbord

Skrivbord. Detta gissel som vi envisas med jämt. Jag sitter egentligen aldrig vid mitt men tycker om att ha alla mina grejer där. Jag har mitt gamla med gnisslande lådor som jag älskar, men funderar på att byta ut det mot Ebbes som är ett mindre gustavianskt sminkbord från sekelskiftet, som jag köpt av Lotta. Skulle vilja ha det precis så här, en vas med liljor och en fin tavla lutad mot väggen. Mycket som ska lutas i mitt nästa hem, märker jag nu. Farligt med en vild ettåring och modig fyraåring. Plus stökig 32-åring. Men det ska väl gå ändå, hoppas jag.

Alla bilder + fler finns i min pinterestmapp Happy home

Vardag, dagbok, samman...

Ett hej

Posted on 06/09/2019

Egentligen stod jobbsök längst ner på min lista, men så dök en lucka upp på Ellos home och jag sökte spontant tjänsten, med en stor dos uppmuntran från en bekant som redan jobbar där. Och fick den.

Så från och med den här veckan har jag hjälpt välja påslakan, bollat tankar kring nyanser på gardiner, stylat ett bord, gjort returer, packat upp, tagit betalt och varit med på stängningar. Och som jag trivs. Jag känner verkligen att jag har hamnat på helt rätt plats. Vet inte om jag någonsin känt så om ett jobb förut? Förutom när jag fick ta ett långvikariat för årskurs 4. Älskade det.

Nu varvar jag sommarkvällarna med att packa inför flytten och dagarna med att jobba, förutom ikväll då jag bakar en rabarberpaj och lyssnar på Säkert!, medan Hugo och hans pappa tog med sig barnen för att handla.

Nu är det bara fem dagar kvar tills vi lämnar Hisingen. Och idag är det den sista söndagen som vi vaknade här. Nästa gång blir det i Alingsås.

Jag skriver Throwback Thursday

fem små fragment

Posted on 06/06/2019

2016

– jag går gata upp och gata ner i stan. stannar för att köpa en extra stark latte och tänker att latte är ett himla töntigt ord. jag rullar vagnen fram och tillbaka medan jag väntar på kaffet och är helt säker på att man förstår varför jag vill ha den extra stark. håret är otvättat och jag orkar inte riktigt fästa blicken någonstans.

– en annan dag är jag mycket piggare och går ut med nyfönat hår och känner att livet är så underbart att jag skulle kunna skriva manus till en musikal om det. men så börjar det regna och jag har glömt regnskyddet till vagnen. och jag har inget paraply och Ebbe-Lou ingen mössa. dessutom har jag på mig ballerinaskor i tyg, med hål i. jag går tillbaka hem, byter skor och lirkar på regnskyddet. när jag kommer ut igen är det sol och jag måste gå in och byta om igen.

– vi har ingenting att göra lunch av, eller ja inget som går så snabbt som det behövs när jag och Ebbe-Lou är själva. så vi svänger in i mataffären. jag köper surdegsbröd och flera goda pålägg till. sen betalar jag och går därifrån. utan det jag betalat för.

– jag bestämmer mig för att köpa ett par nya ballerinaskor. det blir ett par svarta i storlek 38. utanför butiken drar jag bort prislappen och tar på mig dem. tänker att nu ska jag gå en riktigt lång promenad. lägger mina gamla i påsen, knyter ihop och slänger i närmsta papperskorg. går några steg till och upptäcker att de nya är för små. och att jag kastade de nya inläggen också.

– försöker vara optimistisk och tänker att skorna töjer sig. så jag går och köper en stor latte och precis när jag tar den i handen blir jag akut kissnödig. tänker att allting bara sitter i huvudet och börjar promenera. men så börjar det regna och jag har fortfarande inget paraply.

Personligare

Om att inte känna sig värdig

Posted on 06/05/2019

När jag köpte den här lyxfrukosten igår hade jag bara ett enda mål med dagen – att ta det lugnt. Men veckan blev bra mycket mer intensiv än jag väntat mig och nu sitter jag här med en sorts baksmälla. Vår lägenhet ska vara med i ett tidningsreportage till hösten, nästa fredag flyttar vi och imorgon börjar jag på mitt nya jobb (!) som jag ska berätta mer om längre fram.

Det har varit så mycket som ska falla på plats och vissa saker har jag väntat på så länge och vissa har bara trillar ner i knät på mig, ungefär. Så idag har jag strosat runt i värmen med Signe i vagnen och varit lätt matt av allting som händer. Försöker sortera känslorna men de glider mest undan i sin röra och förblir ogreppbara och svårdefinierade. Att jag är glad, är inte svårt att greppa eller definiera. Men det är också just det, att med glädje kommer också rädsla – förtjänar jag verkligen det här, är jag verkligen så här bra, tänk om jag inte får behålla jobbet, tänk om tidningsreportaget inte blir av, tänk om det blir fel med Alingsås.

Och när tankarna rusade runt i de banorna idag så slogs jag av ett enda stort V A R F Ö R. Varför är det så här egentligen? Varför kan man aldrig bara glädjas åt det som går bra istället för att fundera på om man verkligen är värd det? Varför är det inte bara ett enda “jamen självklart” över allt bra som händer och istället VARFÖR över allt dåligt?

Är det min självkänsla, mitt självförtroende det är fel på? Min självtillit? Säkert. Men något mer som är säkert är att vi i så fall är oerhört många som står med de där känslorna i våra påsar och vänder och vrider på oss så fort någonting bra händer. Att tvivla på sitt eget värde tycks vara mer av en allmän regel, en allmän, kollektiv norm än någonting annat?

Jag har inte kommit fram till något svar på varför, inte ens någon särskild slutsats. Så jag antar att själva insikten får vara stor nog; varför skulle jag inte förtjäna det här, varför skulle det gå sämre för mig än för någon annan? Och varför ifrågasätter jag det ens?

en sammanfattning Fint, bra, jag gillar

Tips – Karl Lagerfeld och Philip Warknader

Posted on 06/03/2019

Den här måndagen började sannerligen med dunder och brak. Bokstavligen – det var en vansinnigt dundrande åska som gjorde sig mer än hörd här utanför, tidigt på morgonen. Men trött som jag var, efter att haft en vaken bebis på magen fram till midnatt, så lyckades jag somna om igen tills lilla prins Bus önskade gå upp vid nio och ta sig an veckans första dag. Ebbe-Lou satt redan framför Robin Hood med frukost, som Hugo ordnat innan han gått till jobbet. Så mysigt att komma upp till. Sen brakade allting ihop när Signe hittade en godisbit någonstans (?) som hon inte fick behålla. Livet med barn, livet med barn.

Egentligen var det inte det jag hade tänkt prata om utan om de två tipsen här nedan; en dokumentär om Karl Lagerfeld och en text från Bon skriven av Philip Warkander.

Jag vet att Lagerfeld inte är den vänaste stjärnan på himlen och att han har gjort en del absurda uttalanden (och säkert handlingar) men det är mer dokumentärens grepp som fascinerar mig – Lagerfeld tecknar sitt liv, med olika tekniker, utefter frågor som skickligt ställs av intervjuaren. Det känns väldigt ärligt, mjukt och mänskligt. Har sett den två gånger, så jag tycker verkligen om den.

Det andra tipset, texten av Warkander, diskuteras lyx, samtid och det digitala. Allting kokas ner i tänkvärda meningar som “Kan det vara så att offline – att inte lägga upp semesterbilder, omedelbart kommunicera hotellval, festkvällar och incheckningar på nya platser – är den nya lyxen?” och “Kort sagt, om vår samtid präglas av digital tillgänglighet, borde inte vår tids lyx definieras av det vi inte kan se eller veta?“. Absolut läsvärt, fastän det var ett tag sedan texten publicerades. Jag tycker i regel att Philip Warknader rätt ofta slår huvudet på spiken. Han var förresten också en av föreläsarna, när jag läste Modevetenskap i Stockholm, som bidrog med en hel del att tänka på efteråt. Och det skulle jag vilja påstå att man inte kan säga om alla föreläsare man möter.

Alingsås Inredning

Barnrum

Posted on 06/02/2019

Hej, hallå. Jag har spenderat helgen själv med Signe som är förkyld och därför inte kunde följa med Hugo och Ebbe-Lou till farmor och farfar. Men jag klagar inte, det har varit mysigt att få vara alldeles själva, på riktigt. Man behöver nog det – egentid med barnen. Skulle så gärna vilja ha en egen helg ihop med Ebbe också, med bara tid för oss. Får se till att Hugo åker till Skövde snart igen, fast med Signe.

Nu är det tolv (!) dagar kvar till flytten och jag har gått över till att fundera på barnrum. Ebbe önskar sig som sagt rosa väggar och det är jag inte bara lite glad för, utan mycket. Har velat ha rosa någonstans men inte kunnat bestämma mig för vart, skönt att han gjorde det åt mig. Så här kommer lite målbilder för kommande barnrum.

Väggfärg

Jag har varit inne på en rosa med gult i så att det nästan gränsat till aprikosrosa. Men efter mycket funderande blir det nog en lite mer dammig rosa och som inte rör sig åt det gula alls.

Sängarnas placering

Barnen kommer så småningom att sova där inne ihop, vi ska bara lyckas få den lilla klisterlappen att nappa på idéen. En idé vi inte ens introducerat än, men snart. Tycker det är så fint med sängarna bredvid varandra men förmodligen blir det en säng på varje sida. Det blir mer praktiskt vid framtida nattningar, att ha dem på varsin sida, tror jag. Och så blir det enklare att bygga dem en egen värld på varsin sida av rummet.

Skrivbord

Pennor och papper tycker jag man kan dela på, likaså skrivbord. Funderar på att sätta upp en skiva vid fönstret för maximalt ljus och ytanvändning. Barn har ju en tendens att bre ut sig, så en hel rit och pysselbänk känns ju trots allt försvarbar. Till det vore det fint med ett tyg undertill som täcker elementet.

Skåp

Gamla eller nya skåp är ett måste. Både för känslan men också för förvaringen. Antingen i trä eller en glad färg. Som blått, mot de rosa väggarna. Är lite extra förtjust i klädskåpet här nedan med. Vågar man sig på något sånt? Tyckte det var fint att det inte var så extremt ordnat, så ja, kanske.

Hemtrevligt och detaljrikt

Och slutligen, lite fina speglar, knopplister och gärna ett mysigt överkast var. Och såklart lite knasiga tavlor så att det blir roligt att vara där inne men också känns mysigt, tryggt och hembonat.