livet

så, jag har fått höra från lite här och var att enkäten inte verkar fungera för ganska många så jag provar en gång till med en länk till den istället – tryck bara här istället så borde det gå. jag har också uppdaterat den inbäddade länken.

det här går som tidigare sagt ganska fort, jag vill mest ha lite feedback om vad ni tycker och tänker. om jag når er så som jag hoppas. det är alltså ingenting som har med “målgrupper” eller annonser att göra, utan det här är bara för mig. ingen annan. och vill ni så får ni JÄTTEGÄRNA berätta något om er själva på sista raden, men det är högst frivilligt.

och just det hörni, så jävla fint att så många av er vill ge mig den responsen jag ber om, tack tack och tack för det ♡

Skapa en egen enkät för användarfeedback

gå upp, dricka kaffe, måla naglarna, klä på barn, ta en dusch, dricka kaffe en gång till, packa vagnen och hinna med bussen till Lindholmen.

vi hade kunnat gå men man lär sig  vara restriktiv med aktiviteter när man hänger med en treåring. på grund av den lillas tålamod och ens egen ork. skala ner, planera, prioritera.

Lindholmen street food market var bra, god mat och glad stämning men kanske inte något jag rekommenderar för någon med en på tre år och en på trettio dagar.

tur att vi var fyra vuxna som kunde bolla och balansera ansvar för barn mellan varandra.

håll i handen och helvete vi måste tvätta den där kepsen. ska vi ta en selfie och tror du hon är hungrig.

fajitas, Frida Kahlo-pizza och cava. rekordhög ljudnivå, lite konst och några skopor glass sen tackade vi för oss och åkte båt till Stenpiren för kaffe, tårta och päronjuice på Brogyllens soliga uteservering.

en Signe som inte kunde komma till ro och en Ebbe-Lou som började åla runt på och under stolen. nu är det nog dags för oss, tack för idag, Ebbe sluta gapa, såja såja Signe.

på vägen från ytterdörren till sängen kravlar jag mig ur mina jeans, drar av mig tröjan och kastar örhängena på nattduksbordet. sen kraschar jag och sover i flera timmar.

helg plus nya livet alltså.

herregud.

barnkläder.

tröttnar man någonsin på dem? nej, det känns inte möjligt.

i vilket fall så här är Sigges senaste påfyllning i garderoben.

från H&M, för den som undrar.

idag ligger åkpåsen, ytterkläderna, skorna och vagndelarna på hög och överallt i hallen. det är som en översvämning. senare tänker jag när jag sicksackar mig fram till köket för att slå på kaffebryggaren.

det är mycket som kan vänta just nu, för här har vi fullt upp med att leva ut i familjebubblan. vi hanterar Signe och Ebbe-Lou, som egentligen inte är så mycket alls att hantera för bra, det går det. och Signe, hon sover mest hela tiden.

Ebbe är mest så som en treåring är – babblig, glad och full med fantasier och historier. han pussar mig och Signe hejdå när han går till förskolan, lägger hennes pyjamas på sin plats och visar henne tänderna efter att han borstat bort alla tandtrollen. han är allt jag kunnat önska mig i den här situationen.

på förskolan är han vid gott mod och han berättar att han har en lillasyster som äter mycket. ibland säger han att han inte vill ha bebis mer och att jag ska “kasta han”. då säger jag att jag måste ha dem båda två, att jag älskar dem och skulle bli alldeles knasig utan dem. då ler han lite under lugg och fnissar.

livet med honom blir bara bättre och enklare – han kan så mycket nu för tiden. på gott och ont dock; jag kan väl inte påstå att det flyger regnbågar igenom hjärtat när han kallar mig för hönshjärna (tack till Pyjamashjältarna för det bidraget till ordförrådet).

Hugo och jag snickrar vår tillvaro ännu bättre nu, än när vi precis fått Ebbe-Lou. vi vet vem som är bra på vad och försöker ge varandra egen tid att sova, duscha, slösurfa i mobilen. vi är så mycket snällare mot oss själva och varandra den här gången.

det händer att ångesten slår på stora trumman innanför revbenen i tid och otid, men det är hanterbart. för jag vet att det handlar om hormoner och stora omställningar.

i vilket fall så är det en fin tid nu, med vårsol att vältra sig i och bebiskinder att låta läpparna vila mot.

färgglada rotfrukter till fredagsmiddagen och Elsa Billgrens recept på alkoholfri mojito med äpple, mynta och ingefära, i ett litet bistroglas. blev väl ungefär 30 sådana, bara till mig.

nybadad kalufs med 40 grader feber, igen.

pasteller och vårljus.

middag, glad påsk, morfar och Ebbe-Lou utklädda till pyjamashjältarna medan min mamma röjer och organiserar i köket. en väldigt, väldigt fin och bra fredag. tacksam.

sommartid och tulpaner.

påskpyssel på stort allvar.

sushi på en måndag med några av mina bästa vänner, ja tack. plus ett oväntat gäng ballonger, presenter och alkoholfritt till en babyshower. skål för oss, skål för Signe! och hallontårta till efterrätt som jag och Hugo överraskade med. fullträff.

det började som en hängslebyxa, åt Ebbe-Lou, men efter hundra “jag gillar inte!!!!!!!!” kapade jag överdelen och satte i ett resårband i midjan. nu antar jag att de går an men de de är ännu inte helt färdiga. och fickan ska sys på ordentligt med en grövre tråd. ja, jag syr alltså. tvångssyr faktiskt, skulle jag vilja säga, för att hålla huvudet och händerna sysselsatta.

min medicin verkar ha hjälpt så pass att Signe kan stanna kvar där hon är. och i veckan börjar förberedelserna inför förlossningen – jag har mitt sista möte hos barnmorskan, på torsdag skriver vi in oss på Östra och träffar dem som ska vara med vid operationen och efter helgen, ja, då blir vi fyra.

min mamma hämtade Ebbe-Lou i fredags, så jag och Hugo gick ut och åt middag på Mañana. vi har så mycket på varsitt håll att vi levt i två olika världar under en ganska lång tid nu. och det är ju så livet ser ut i perioder, det är ingenting konstigt med det. tvärtom är det ganska skönt att vi inte delar allt jämt, att man kan komma och gå utan att det behöver betyda att någonting är fel.

ibland har vi tittat upp på varandra över en lunch, en takeaway eller som i fredags, över en middag. och det räcker så just nu. själv vill jag absolut inte närma mig någon annan förutom Ebbe, min kropp är redan ständigt synkad med någon som rör sig och tar för sig i den, att bara tanken på mer än en kram i förbifarten eller att hålla handen på promenaden, får mig att vrida på mig av obehag. men den lilla går alltid an att ha i famnen.

tänk att han fyller tre på söndag, min skatt.

han har önskat sig blå ballonger, hatt, hallontårta och ljus. så idag ska jag baka en tårtbotten och frysa in så att den biten är färdig och slå in resterande paket. vi har inte varit direkt sparsamma i år, jag har till och med vikt mig och köpt figurer ur Cars och Hundpatrullen, som jag kanske inte är helt såld på men som han kommer att älska. och tyvärr är det ju så, att födelsebarnets glädje får gå före mammans ibland.

– i fredags fick jag diagnosen hepatos och en remiss till Östra om ett ställningstagande till att tidigarelägga min förlossning. jag satte mig på da Matteos uteservering och försökte smälta allting. Hugo tog helg tidigare än tänkt och mötte mig vid Domkyrkan utan att jag behövde fråga.

– “macka med ååost” efter förskolan.

– hittade häromdagen en liten typ som stod på en stol och försökte nå kakorna högst upp, med sin tumstock. så typiskt en treåring, tänker jag.

– köket är färdigt och jag tycker så mycket om det.

– jag har tänkt på det ibland, att det inte är särskilt strategiskt av mig att skaffa mig ett barn till, innan jag är färdig med min examen. att jag på sätt och vis gör allting i fel ordning.

men så kommer jag på att en monsterkarriär inte är lika viktig för mig som det är att ha en familj. att det finns något väldigt skönt i att ha det här gjort tidigare än senare och att jag hellre bygger en familj på längtan och passion än på planering.

jag hungrar inte efter en prestigefull karriär. istället längtar jag efter att bli färdig med universitetet, att formulera personliga brev och att komma in i ett bra team att arbeta med. jag vill aldrig bli frilans, jag vill ha samma kollegor varje dag och fikabröd på fredagar. sen vill jag hem till min man och mina ungar, träffa mina kompisar och leva livet med dem. jag är inget fräsigt wildcard. och det är bra så.