Browsing Category

Livet

En sammanfattning Livet

Den första advent hos oss

Då nådde vi även hit, till den 1 december. Till den 1 advent. Vilket betyder att det snart är slut med det här året, fastän att den ljuvligaste av tider bara börjat. För mig är det här den bästa högtiden, av dem alla. Och jag har redan varit uppe och förberett, fastän klockan bara är 05.44. Råkade nämligen somna på soffan igår och vaknade ganska pigg halv fyra. Så sedan dess har jag städat, plockat och ställt fram clementiner och julstjärnor. Senare idag ska vi plocka upp julpysslet från förrådet, strössla ut julen i hela lägenheten och pynta pepparkakor med kristyr. Bra dag, framför oss, med andra ord.

Hoppas även ni får en fin första advent<3

3
Livet VARDAGSKONST

När jag stylade en lägenhet

För ett tag sedan fick jag det fina uppdraget att styla en lägenhet inför försäljning. Och det var inte alls så som jag trodde det skulle vara – det var mycket mer. Dagen började med alla textilier som skulle strykas för här skulle det minsann inte finnas några veck. Tycker alltid det ser slarvigt ut när jag ser det på bild, till exempel dukar som bara öppnats ur sin förpackning och lagts på bordet. 

Jag började göra en moodboard för alla rum, utom barnrummet. Här fanns nästan allt man behövde för att få till det. Till råga på allt hade de dessutom målat om helgen innan så väggarna var alldeles krispigt vita och fria att sätta upp grejer på, där man ville ha dem. Inga gamla skruvhål som behövde täckas. Lyxigt.

Jag plockade med mig en del hemifrån, som lite mässingsljusstakar. Tycker så mycket om mässing ihop med grått, förresten. Det lugnar ner det hela lite och gör det mer vardagligt om än fortfarande tjusigt.

Här är jag in action. Och om någon undrar vad som hänt med min klänning så är det från när jag kånkade runt på en terracottakruka. 

Jag möblerade om lite och flyttade runt på grejerna. Ville inte att det skulle kännas helt orimligt att ett barnrum skulle kunna se ut så här.

Som sagt, här fanns mycket fint.

Nästan hela familjen var hemma och ärligt talat så hade jag nog aldrig blivit klar utan dem. Jag var där från åtta eller nio på morgonen och gick inte därifrån förrän tidig kväll och var ändå inte klar. Det var som sagt helt nymålade väggar där saker skulle sättas upp, textilier som skulle strykas, möbler som skulle flyttas och så vidare. Här tog jag dock en gullpaus med Ofelia <3 Förresten, väggfärgen – det är samma som vi har i vardagsrummet med NCS s2502-y. Den perfekta grå.

Och ja, så här såg det slutligen ut genom fotografens lins på mäklarens hemsida. Tänk ändå vad bildspråk skiljer sig nu för tiden. De första bilderna har Louise, som är fotograf, tagit och de andra är mäklarfotografens.

C’est tout! Löp och köp, som man brukar säga.

9
Livet

Om NK’s julskyltning och ett blått sovrum

Jävlarrrrr (ja, det är verkligen så här jag tänker starta inlägget) vilken kass vecka vi har haft. Jag har varit sjuk, Hugo har ramlat ner för trappan och skadat foten, Ebbe-Lou har varit sjuk och nu är Signe sjuk.

Och det sämsta med att Signe är sjuk, förutom det uppenbara, är att det blir bra lite sömn för en. Det ska vaggas, kramas, klappas, tröstas, nässprayas, hostmedicineras och så vidare. Och Siggeliten som är just liten höjer upp volymen såpass på klagosången att man inte ens kan slumra till emellanåt. Tack och lov att det går över.

Egentligen hade jag hoppats hitta på något roligare med barnen – är vansinnigt trött men har ett så stort behov av att göra någonting nu när jag är ledig. Helst vill jag åka in till Göteborg och visa julskyltningen på NK för Ebbe-Lou. Jag kastade ett snabbt öga på vägen hem i lördags och såg att de hade rymdtema. Det såg fint ut. Tänk förresten vilka möjligheter NK måste ha när det kommer till julskyltningen. De måste ha ett otroligt rekvisitaförråd att tillgå med tanke på hur länge de har funnits och vad för sorts saker de har sålt igenom åren.

Om jag hade fått göra en julskyltning där hade jag velat göra en blinkning tillbaka till NK’s historia och alla deras julskyltningar sedan de startade. Eller till varje årtiondes stora händelse.

Jag har förresten satt upp rosa gardiner i vardagsrummet och flyttat ut en fåtölj härifrån. Men nu får jag nog börja passa mig för det börjar bli lite rörigt och rörigt på fel sätt gör ont i ögonen. Men snart är det färdigt här och jag har börjat tänka på hur jag ska göra i sovrummet. Jag är nog ingen blå person helt enkelt, nu har jag försökt i två rum med den färgen och fastän jag älskar att se på den så är den svår att leva i. Jag drömmer ju om att få det lika snyggt som på bilderna från The apartment men stannar hela tiden upp på vägen, som om någonting tar emot. Det är nog dovt, pudrigt och färgglada blickfång som gäller för mig.

Men jag ska göra ett sista ryck där inne och blir det inte bra får jag väl bara ge upp och måla om. Och det går väl an, det med / Mvh Snabbaspontanmålarn.

alla bildkällor finns här 

6
En sammanfattning Livet

November i två omgångar

Vilken jäkla julkänsla jag har drabbats av så här i mitten på november. Jag tittar på Mandelmanns jul, vill baka julgodis och pyssla. Det här året ska jag även ge mig på att göra den där omtalade Snöblomman. Två ska jag ha till det stora fönstret mellan vardagsrummet och köket. Här ska minsann grejas. Och för att hinna med allt jag vill ska jag vara så tråkig att jag gör ett litet schema hehe. Det är lite så jag får ihop livet nu – med listor, kalender och schema. Förmodligen liksom resten av alla andra som får saker gjorda. 

Tänk att det här året redan börjar gå mot sitt slut, det känns inte alls längesedan våren, sommaren, hösten var och nu står man här med frostiga morgnar och snuddar vid 2020. När jag letade efter en bild åt Hugo igår gick jag igenom mina gamla mappar och ungefär som när man skulle städa sitt rum men fastnade i massa saker under tiden så var det likadant igår. Jag fastnade i mina gamla bilder och tittade igenom bilderna från november, två år bakåt. 

Förrförra året fanns fortfarande Charlie hos oss och Ebbe-Lou cyklade och ramlade så att huden på hakan sprack en fredagskväll. Jag väntade Signe, magen växte och jag trivdes rätt bra med att vara gravid, fastän det är ett tillstånd jag generellt inte tycker om. Men det var annorlunda den här gången och jag klarade mycket mer än vad jag gjorde med Ebbe-Lou. Vad det kan skilja sig åt. Tror dock att det var enklare att ta sig igenom eftersom jag hade siktet inställt på vad som skulle komma sen. Och gud vad jag längtade efter det, efter vad som väntade mig. Bebisbubblan är det ljuvligaste jag vet. Fast den kantades med extremt stark ångest den här andra gången, varför vet jag faktiskt inte. Men det var svårt, det gjorde ont i bröstet och jag fick gå in på toaletten och andas i fyrkant. 

Förra november fanns Signe hos oss och jag gjorde massa saker med Ebba samtidigt som vi båda bollade bebisen sinsemellan. Det var en kreativ och ljus tid men jag minns att jag kände mig så konstant trött och steget efter alla andra. Jag försökte nog springa med, fast med en bebis på armen och det säger ju sig själv att det inte fungerar. Jag var lycklig över min bebis och tog mig tid att mysa med henne, lät henne sova på mig i timmar och njöt. Men lägger man tid på en sak så måste den ju tas från någonting annat, i det här läget blev det nog mig själv. Var så sliten och tänkte hela tiden att “alla andra…”. 

Och just nu i skrivande stund pågår fortfarande november. Jag har en varm känsla i magen, jobbar på Ellos, skriver och förbereder inför Interflorakonferensen. Signe sitter bredvid mig och äter en banan och tittar på Mamma Mu, vi bor i Alingsås och livet är fint. Jag har skakat av mig ångest och oro på något märkligt vis och känner mig ganska ödmjuk inför livet. Jag provar mina vingar och ser var det hela landar. Det känns fint, det här året. Mjukare.

 

11
En sammanfattning Livet

Tretton ögonblick, Interflora, julen och karamelliserade päron

SOM jag har längtat efter den här lediga lördagen när både jag och Hugo är hemma med kidsen. Stämningen blir en annan och det är så skönt med ett par extra händer. Och att faktiskt vara hemma tillsammans eftersom att vi nu för tiden mest går om varandra, om vi inte hinner mötas för en lunch eller kaffe ihop när vi båda jobbar i stan. Det är visserligen fint det också.

Fast jag är rätt trött, för på min jobbfront är det nämligen fullt ös nu – jag bygger, som kanske tidigare nämnt, en sajt åt en organisation OCH jag har blivit bokad som föreläsare på Interfloras konferens i januari. I samband med det släpper jag även en digital liten handbok. Som om inte det vore nog har jag ett stylinguppdrag och så gör jag ett juligt litet reportage som jag tror kommer bli riktigt fint. Det är med andra ord mycket kul i livet just nu och jag älskar projekten jag hoppar emellan. Är det kanske så här det skulle vara att arbeta som frilans? Konsekvent lite trött men samtidigt full av energi och idéer? 

Barnen är dessutom extra härliga, det är som att de båda kommit över någon fas och hamnat i total symbios med varandra. Eller så har de bara vuxit till sig lite. I vilket fall är jag så glad över dem och längtar alltid hem till deras lilla värld, när jag är någon annanstans. Strax ska jag göra ett djupdyk ner i den, i deras värld. Eftersom det är lördag så är det lördagsgodis och det är alltid jag och Ebbe-Lou som går i godisaffären och plockar tillsammans. Mysigt.

Men ja, den senaste tiden har alltså detta varit en del av mitt liv; julen, barnen, lägenhetsstyling, stök hemma hos oss och nya grejer uppspikade på Ebbes (och Signes) rum. Igår gjorde jag även ett av Sofia Woods recept med karamelliserade päron och det rekommenderar jag varmt, det enda som saknades var lite flingsalt.

När jag skriver det här tänker jag på att jag lite här och var stött på samtal om att det sker en romantisering av att ha mycket att göra, att det inte uppskattas att man beskriver det som något eftertraktat eller roligt, att det i sin tur kan bidra till stress och psykisk ohälsa. Jag hoppas inte det upplevs så här. Jag råkar bara ha mycket att göra just nu som också råkar vara väldigt kul och jag är liksom trött men lycklig. Ungefär som första tiden i bebisbubblan.

9
En sammanfattning Livet

Om julen, Alingsås och mattan i vardagsrummet

Nu börjar julen komma till handeln och vi packade upp ljusstakar redan förra veckan. Jag har haft kunder som frågat efter juligt presentpapper och julstjärnor, redan ett par veckor innan. Och liksom när hösten gjorde sitt intåg i butiken känner jag att det blir än mer viktigt, för mig att hålla fast i säsongerna, i högtiderna för att hinna känna in var och en.

Så trots julstjärnor är jag kvar i hösten med äppelpaj och levande ljus. Med barn i skalkläder och med ett paraply under vagnen. Jag har visserligen köpt ett paket saffran som ligger i skåpet och jag planerar för både presenter och presentinslagning men där stannar jag. Jag vill hålla lite på det, vänta lite. Julen är den bästa högtiden jag vet och redan den första december börjar den hos oss, som en upptrappning. Och tiden som ligger framför den nu, hösten, är upptrappningen innan upptrappningen.

Det här året håller vi jul hos oss och vi har bjudit in både min och Hugos familj. Jag vill ge barnen en magisk morgon här hemma, ta en promenad i Alingsås och natta barnen i deras sängar. Från och med det här året åker vi inte längre bort på julafton. Åtminstone inte på ett par år. Jag vill att de ska förknippa julen med hemma.

Förresten, nu har vi bott i Alingsås i fyra månader. Och jag måste erkänna att jag är lite uttråkad, att jag på sätt och vis längtar bort. Men jag tror att jag har flyttat så många gånger de senaste åren att jag inte längre kan slå mig till ro så naturligt som andra kanske gör. Jag tittar redan efter nästa plats, drömmer om nästa flytt, tills jag kommer på att vi är ju här (mestadels) för barnens skull. För att de ska ha den trygga idyllen jag vill att de ska växa upp i. Och de trivs ju, Ebbe-Lou har lärt sig vart vägarna leder, förskolan är toppen och lekplatserna är så fina och omhändertagna så det finns gott om platser att leka på i stan. Vi har inte utforskat naturen ännu men vi har ett par utflykter som står på listan. Vilket kanske blir min svåraste utmaning eftersom jag absolut inte är en naturmänniska. Eller, jag tar gärna en promenad i skogen och vid vattnet men jag har inga termobyxor eller stövlar. Kanske blir det något jag införskaffar 2020. Men troligtvis inte.

Förresten, två dagar efter att mitt öga blivit bra så svullnade det andra upp, vad är det som pågår egentligen? Tur att jag är ledig och kan kurera mig här hemma fram till helgen. Förutom att bli bra tänkte jag eventuellt byta matta med. Mattan vi har nu velar jag så mycket om. Älskar den men kan inte bestämma mig för om den är för mörk för rummet, dessutom syns alla smulor. Och så måste den tvättas, kom jag på nu, tack vare Signes insmetade bananfläckar. Det blir kul. Inte alls en utmaning, eller så.

11
Livet

De senaste dagarna med nytt sofftyg, SVT och nya krukor.

Hej! Otroligt hur mycket som kan hända i ett litet liv på en liten vecka. Förra tisdagen blev jag kontaktad av SVT för att medverka i Opinion live som handlade om förlossningsvården i Sverige, som åsikt i publiken. Och jag tackade naturligtvis ja, eftersom det är ett så viktigt ämne.Men efter att ha sovit en natt på saken utan att egentligen sova på riktigt så bestämde jag mig för att tacka nej. Man måste våga välja bort saker, tänker jag. Jag måste det. Särskilt när pulsen är hög och jag inte kommer ner i djupsömn på nätterna. Då måste jag säga tack, men nej tack. Man kan inte göra allt. Det finns förresten ute på SVT nu, för den som vill se det, jag har inte hunnit än.

Hugo jobbar med Lisebergs film för i år och har fullt upp, jag jobbar, lämnar in skoluppgifter och försöker se till att sova ordentligt. Förutom det har jag hunnit köpa tyg till att klä om soffan. Från Afroart, om någon undrar. Och så var jag ju också med på Interfloras utbildning och har absolut fått en helt ny typ av respekt för hantverket. Att binda buketter professionellt är svårare än jag förstått och det kändes i händerna efteråt. Men åh som jag tyckte om det. Borde man kanske bli florist i framtiden?

Två nya krukor från Bergs Potter har fått flytta in. Byter ut nästan alla jag har nu. Tycker de är fina i all sin enkelhet. Gullrankan var det verkligen dags att plantera om.

Den här krukan är dock ett litet undantag. Så jäkla fin. Från Ellos.

De här två mysungarna har hunnit med att vara magsjuka. Jag och Hugo verkar ha klarat oss, för andra gången det här året. Hoppas vi har blivit immuna. Det är nog med två små som går omlott med det där. Här sitter dem i en halvt omklädd soffa. 

Men innan magsjukan entrade vårt liv hade vi en mysig torsdag med Karlsbaderbulle till 15-fikat. Och med minibukett ur den stora. Allt som allt bra dagar. Och idag jobbar jag och sen är jag ledig flera dagar på rad. Då ska jag bli klar med soffan. Och sova. Mycket

10
En sammanfattning Livet

Ett hej med gammal vänskap som blåsts till liv, mycket färg och andra ögonblick

Jag stod på jobbet för ett par veckor sedan när en person, som jag kände igen, plötsligt stod framför mig. En person från ett annat liv, en vänskap som fick ett abrupt slut och en vän som jag saknat de senaste sex åren. Där stod hon med barnvagn och fastän det var nytt så var hon sig lik. Och vi kramades hårt och hittade tillbaka. Igår mötte hon mig efter jobbet och vi spenderade kvällen ihop över chevrepizza och dubbla efterrätter. Vi tog oss igenom de sex åren som varit och började om på nytt. Det är så få människor jag gör så med – är en relation borta så är den borta. Men jag har haft få vänner i mitt liv som stått mig så nära som hon.

Idag är jag ledig så jag är hemma med barnen, vi har ätit långfrukost och på teven går Nicke Nyfiken. Snart ska jag ta med mig mitt lilla gäng och hämta ut paket till mig. Ikväll ska jag och Ebbe gå på Toystory 4. 

De senaste dagarna har kantats av febrig Signe, en fruktansvärd värme, loppis och ommålning av möbler. Jag och Hugo överraskade Ebbe med en ny cykel och jag har jobbat. Här hemma börjar röran reda upp sig litegrann men det kommer nog kräva ett par månader innan allt blir som man vill. Just nu har vi ett sovrum som påminner om en marsipantårta och med högar av kläder som måste hängas in. En del av livet, det med.

11
Livet Tips

Ett riktigt bra Göteborgstips

Igår var det lördag och jag var orimligt trött. Skulle kanske kunna skylla det på vår AW dagen innan men kan man verkligen det efter ett och ett halv glas prosecco och hemkomst vid 21.45? Ja nej jag vet, det är inte så mycket att skryta med men de facto är att jag inte har varit full en enda gång sedan barnen kom, att jag alltid skyndar mig hem för att jag inte vet hur natten blir och för att morgonen alltid är full med morgonpiggt babbel. Men det var inte det viktiga med det här inlägget utan det är tipset jag tänkt leverera – JINX, som jag trodde bara fanns som foodtruck vid Magasinsgatan (mellan Artilleriet och daMatteo) har också en egen lokal i Victoriagården. Ja just det, nu minns jag ju poängen med att jag var så trött igår – jag hade inte med mig någon lunch till jobbet och strosade iväg utan riktning och hamnade här – på JINX. Och åt en FANTASTISK lunch för en hundring. En “Korean bbq” som bestod av glazad fläsksida, ris, chilimayo, picklad melon, jalapeno, gurka, koriander och gurka. Den perfekta mixen av friskt, tungt, lätt, starkt, sött och syrligt. Ska absolut försöka få till något liknande hemma nu när jag är ledig ett par dagar. 

Men tillbaka till poängen – fin innergård och bra mat, lätt ett av mina bästa Göteborgstips.

10
Alingsås Livet

Nolhaga slott och ett par funderingar

Tre hela dagar var jag ledig förra veckan och varje dag bokades upp med utflykter, bullbak, grillkväll hos släkt till Hugo och frukost ute. Jag slog dessutom på stort och köpte en ny telefon.

Utflykter är förresten lite ny och ganska obruten mark för mig. Det har blivit ett par med åren men nu när Ebbe är så stor så har man fått trappa upp tempot lite. Jag är i regel ingen utflyktsmänniska, egentligen inte heller sådär jättegärna ute i “naturen”. Skulle aldrig få för mig att gå på en hajk, paddla kanot eller tälta. Odla, kanske plocka svamp eller gå skogspromenad är ungefär så långt jag kan sträcka mig, vilket är bättre än när jag var liten och min mamma fick lura ut mig på svampplock med att det fanns blå och rosa kaniner i skogen. Annars satt jag hellre kvar hemma med näsan i en bok.

Men nu så, nu har jag investerat i något så tjusigt som alldeles vanliga plastlådor som jag fyllt med det enklaste jag kan komma på: runda mackor med ost och gurka, plommontomater och hemmagjorda kanelbullar. En flaska vatten, frukt och en termos kaffe med oatly på det, två filtar och vi är redo att gå. Någon gång ska jag avancera med kall pastasallad. Och en annan gång ska jag skriva en rimlig lista på vad som krävs för en HELT OKEJ picknick med barn. Kommer förmodligen att höja nivån när jag är lite mer rutinerad, men just nu handlar det mest om det absolut enklaste sättet att komma ut (med humöret någorlunda i behåll hos alla parter).

Det här är för Ebbe vad en nygräddad surdegssmörgås med en rejäl bit comtéost är för mig.

Hej, här är jag med minikoppen och solblekt hår.

Alingsås. Älskar dig.

Och dig älskar jag med, lilla stolle.

Hon är bara 15 månader, så vi känner henne inte helt än men den person som varje dag visar sig är härlig. Gapig och skrikig när hon blir orättvist behandlad eller inte får som hon vill och samtidigt älskar att ligga i soffan och gosa länge när tillfälle ges. Jag tolkar henne som trygg, som nöjd generellt och omöjlig att kuva. Åtminstone hoppas jag det, att hon ska bli omöjlig att kuva. Det här är förresten en ständig balansgång i att ha både en pojke och flicka – att fostra dem likadant men ändå inte. Medan jag ständigt tänker på att uppmuntra Ebbe-Lous mjuka sidor kommer jag behöva tänka på att uppmuntra Signe att stå på sig. Samhället kräver det, att jag blir dess motpol. Jag vill ge dem allt, alla känslor och alla möjligheter. Att de ska våga leva ut och inte begravas under normer som placerar dem i fack.

För första gången i år som vi tre fastnade på bild tillsammans.

Gullunge. Också en gaphals men han lär sig tygla det mer och mer hela tiden. Måste vara svårt att vara en helt ny människa på jorden med alla känslor som uppstår och utan vetskap om hur man håller allting tillbaka. Också där uppstår en balansgång – att se till att han fortsätter stå på sig men  också att han kan reglera det och välja sina strider. Tänker att språket är nyckeln där, språket som för var dag blir mer och mer avancerat och imponerande. Hela alfabetet kan han nu dessutom, han och Hugo tränar på det varje kväll <3

Nolhagas lilla slott. Så fint här. En perfekt plats för att skapa barndomsminnen och bli lite mer familj på.

12