Etikett: Tekniskt

  • Mönster, av Lotta Külhorn

    Mönster, av Lotta Külhorn

    Jag läser Mönster: en bok om att repetera färg och form, av Lotta Külhorn, och hittar en mening där Lotta lyckas formulera hela drivkraften i mitt eget skapande – jag bara måste undersöka vad det här kan bli. Det är precis så jag navigerar mig fram och anledningen till att jag hamnar på så många olika vägar. Nyfikenheten får mig att driva iväg till nya platser och plötsligt står jag där med oxgalla i handen eller en ny riktning på papperet.

    Jag läser ut boken på mindre än två dagar. Den är lätt att komma in i, lätt att hänga med i. Lotta bjuder in till sin värld, in i sina tankar på ett sätt som känns öppet och välkommet utan att det blir krävande.

    I boken blandas teknisk information och instruktioner för att skapa sitt eget mönster men också små ofiltrerade spillbitar ur Lottas egen process. Det känns som en dokumentation av ett arbetssätt och generösa tips och råd vad gäller verktyg, tankesätt och resonemang.

    Boken var med andra ord både lärorik och inspirerande i samma svep, även för mig som inte var redo att gå hela vägen vad gällde det tekniska. Bland annat tog jag med mig det här:

    • Form och mönster finns överallt – det gäller att lyfta blicken.
    • Bygg mönstret på något som reflekterar platsen där mönstret ska vara.
    • Zooma in och ut – mönstret blir något helt annat som smått eller stort.
    • Prova mönstret på till exempel en vägg eller en tröja för att se hur det känns.
    • Skapa en serie lösa objekt och sätt ihop dem digitalt.
    • Mönstrade ramar kan göra extremt mycket för en bild.
    • Det är fint när det mänskliga syns – handritade streck eller kvadrater.
  • Anteckningar om akvarellfärger jag provat

    Anteckningar om akvarellfärger jag provat

    Schminke
    Schminkes färger är alldeles lena. Det är ärligt talat ljuvligt att dra penseln i dem. Och pigmentet! Fantastiskt kraftfullt. Helt klart en stående favorit. Dyra, ja. Men värda varenda krona. Och dessutom dryga.

    Daniel Smith
    Färgerna från DS är lite kletigare i sin konsistens. Envisa. Tar lite längre tid att blanda upp med vattnet. Också underbart pigment. Dessutom innehåller en del (eller var det alla?) ytaktiva ämnen som gör att de exploderar i vattnet som fyrverkerier. Otroligt. Också dyra men också dryga.

    Winsor & Newton
    Om Schminke känns som pondus och kraft, Daniel Smith som attityd och liv så blir Winsor & Newton i sin tur väldigt foglig och vänlig. W&N har så många fina färger och de gör precis det de ska. Inget särskilt intryck men pålitliga och tacksamma att komplettera paletten med.

    Det tar dock lite tid att blanda upp pigmentet i vattnet men i övrigt absolut en pålitlig kompis med fint pigment som är lätt att arbeta med. Något billigare än ovan. Särskilt stort plus för deras små tuber på 5 ml som gör att det lätt att prova på nya färger utan att det känns särskilt hårt.

    Daler-Rowney
    Ja, vad ska man säga. Jag minns inte riktigt hur tankarna gick men om jag känner mig själv rätt så tänkte jag “kul, många färger och bra pris!” när jag hittade förpackningen på Akademibokhandeln.

    Men konsistensen var rent ut sagt äcklig. Den var liksom slemmig. Geleaktig.

    Först med riktigt mycket vatten blev den bra. Men då var ju det mesta av färgen väldigt utspädd. Så, för den som bara vill måla med väldigt ljusa, nästan urtvättade nyanser, så räcker detta fint. Men annars skulle jag inte rekommendera dem alls.

    Fast, jag är ju som sagt inget proffs. Det kan ju finnas någon teknik som får dem att bete sig som de ska. Jag hade den uppenbarligen inte.