• Schminke
Schminkes färger är alldeles lena. Det är ärligt talat ljuvligt att dra penseln i dem. Och pigmentet! Fantastiskt kraftfullt. Helt klart en stående favorit. Dyra, ja. Men värda varenda krona. Och dessutom dryga.
• Daniel Smith
Färgerna från DS är lite kletigare i sin konsistens. Envisa. Tar lite längre tid att blanda upp med vattnet. Också underbart pigment. Dessutom innehåller en del (eller var det alla?) ytaktiva ämnen som gör att de exploderar i vattnet som fyrverkerier. Otroligt. Också dyra men också dryga.
• Winsor & Newton
Om Schminke känns som pondus och kraft, Daniel Smith som attityd och liv så blir Winsor & Newton i sin tur väldigt foglig och vänlig. W&N har så många fina färger och de gör precis det de ska. Inget särskilt intryck men pålitliga och tacksamma att komplettera paletten med.
• Det tar dock lite tid att blanda upp pigmentet i vattnet men i övrigt absolut en pålitlig kompis med fint pigment som är lätt att arbeta med. Något billigare än ovan. Särskilt stort plus för deras små tuber på 5 ml som gör att det lätt att prova på nya färger utan att det känns särskilt hårt.
• Daler-Rowney
Ja, vad ska man säga. Jag minns inte riktigt hur tankarna gick men om jag känner mig själv rätt så tänkte jag “kul, många färger och bra pris!” när jag hittade förpackningen på Akademibokhandeln.
Men konsistensen var rent ut sagt äcklig. Den var liksom slemmig. Geleaktig.
Först med riktigt mycket vatten blev den bra. Men då var ju det mesta av färgen väldigt utspädd. Så, för den som bara vill måla med väldigt ljusa, nästan urtvättade nyanser, så räcker detta fint. Men annars skulle jag inte rekommendera dem alls.
Fast, jag är ju som sagt inget proffs. Det kan ju finnas någon teknik som får dem att bete sig som de ska. Jag hade den uppenbarligen inte.
