Jag läser Mönster: en bok om att repetera färg och form, av Lotta Külhorn, och hittar en mening där Lotta lyckas formulera hela drivkraften i mitt eget skapande – jag bara måste undersöka vad det här kan bli. Det är precis så jag navigerar mig fram och anledningen till att jag hamnar på så många olika vägar. Nyfikenheten får mig att driva iväg till nya platser och plötsligt står jag där med oxgalla i handen eller en ny riktning på papperet.
Jag läser ut boken på mindre än två dagar. Den är lätt att komma in i, lätt att hänga med i. Lotta bjuder in till sin värld, in i sina tankar på ett sätt som känns öppet och välkommet utan att det blir krävande.
I boken blandas teknisk information och instruktioner för att skapa sitt eget mönster men också små ofiltrerade spillbitar ur Lottas egen process. Det känns som en dokumentation av ett arbetssätt och generösa tips och råd vad gäller verktyg, tankesätt och resonemang.
Boken var med andra ord både lärorik och inspirerande i samma svep, även för mig som inte var redo att gå hela vägen vad gällde det tekniska. Bland annat tog jag med mig det här:
- Form och mönster finns överallt – det gäller att lyfta blicken.
- Bygg mönstret på något som reflekterar platsen där mönstret ska vara.
- Zooma in och ut – mönstret blir något helt annat som smått eller stort.
- Prova mönstret på till exempel en vägg eller en tröja för att se hur det känns.
- Skapa en serie lösa objekt och sätt ihop dem digitalt.
- Mönstrade ramar kan göra extremt mycket för en bild.
- Det är fint när det mänskliga syns – handritade streck eller kvadrater.
