Ett företag och två barn, det säger ju sig självt att det finns massor att göra. Tvätten behöver hängas in, nyhetsbrevet måste skrivas och middagen lagas. Att slösa bort tiden på något flummigt som att måla vore ju orimligt. Man är väl inget barn heller. Hålla på och leka konstnär. Nej, men sluta.
Och det är ju inte heller som att man kan måla, allt skulle bara hamna i papperskorgen. Det vore galet att lägga tiden på något som ändå ska slängas.
Ja, alltså jag har haft flera anledningar till att inte måla.
Idag målar jag däremot dagligen, så det är inte ett problem längre. Men för att komma hit krävdes det bra mycket mer än att bara köpa färg för att komma igång – jag behövde ställa om hur jag tänkte och vad jag värderade, särskilt när det kom till detta:
1. Jag hoppades att det skulle finnas lite tid över.
Eller att jag skulle orka sitta en stund efter nattningen. Sen insåg jag att jag måste TA mig tiden, annars skulle det aldrig bli av. För mig var det lättast att göra på helgerna. När barnen åt fredagssnacks eller lördagsgodis och såg en film eller spelade spel satt jag och målade i matsalen. Det sträckte sig sedan vidare till vardagarna och jag började måla efter middagen.
Idag gör jag det varje morgon innan jag börjar jobba, och då sitter jag minst en timme.
2. Jag vågade inte sätta det på priolistan
Förutom vardagens alla måsten finns det ofta en lång lista med extragrejer som vore ”bra att göra”, som att preppa matlådor, städa kylskåpet, sortera strumpor eller vad det nu kan vara.
Och för mig var det svårt att bara sitta och måla istället för att beta av de där punkterna, vilket resulterade i att jag alltid kände att jag borde göra något ”viktigare” än att sitta och måla. Till slut fick jag bara stålsätta mig och nästan mantra att göra något kul är också viktigt. Inte för att det ska leda någonstans utan bara för att jag GILLAR det.
Men också för att jag faktiskt behöver det – att måla är att tänka. Jag får tid att processa, varva ner och fundera. Men också utvecklas och lära känna min kreativa process, vilket jag har haft stor användning för på flera områden i mitt liv. Man skulle kunna säga att det är ganska terapeutiskt.
Idag är det vad jag gör för att sortera tankar. Men också för att det får mig att jobba in ett mer nyfiket och tillåtande tankesätt som jag tar med mig till andra platser. Det smittar liksom av sig.
Därför är målandet nästan högst upp på priolistan nu för tiden, för att måla är att tänka, vilket tål att upprepas.
